Kommunens efterfrågan på byråkrater var under perioden 1990–2002 okänslig för löneökningar, medan efterfrågan på annan typ av arbetskraft (inom barnomsorg, äldreomsorg samt skola och fritid) reagerade negativt på löneökningar. Detta kan bero på byråkraternas dubbla roll som kommunanställda: samtidigt som de kan tänkas delta i den kommunala beslutsprocessen om hur många personer kommunen ska anställa utgör de själva delar av den arbetskraft som anställs. Ökade löner för byråkrater innebär därför såväl ökade kostnader som ökad privat inkomst för dessa.
