Fri rörlighet inom den högre utbildningen och tillgång till svenska studiemedel

Att underlätta den geografiska rörligheten inom den högre utbildningen utgör en viktig del i arbetet med att uppnå EU:s ekonomiska och sociala mål. Det be­kräftas bl.a. av att utbildning på alla nivåer och utbildningsrelaterad rörlighet ses som nyckelfaktorer för att uppnå unionens mål om smart och hållbar till­växt inom ramen för EU:s sysselsättnings- och tillväxtstrategi Europa 2020. Möjligheten för medlemsstaternas medborgare att kunna studera i andra EU-länder betraktas sedan länge också som en viktig faktor för att stärka den so­cia­la sammanhållningen inom EU och som ett sätt att utveckla en djupare känsla av en europeisk identitet.

Att säkerställa rörligheten inom den högre utbildningen har emellertid visat sig vara förenat med vissa problem, till följd av de hinder av olika slag som uppställs i medlemsstaterna. En typ av hinder utgörs av nationella regler som utestänger andra medlemsstaters medborgare från rätt till bistånd för uppehälle i samband med studier (studiemedel) eller som begränsar de egna medborgar­nas möjligheter att ta med sig sådant stöd vid studier utomlands (export av stu­die­medel).

Möjligheten att på ett effektivt sätt motverka dessa hinder försvåras dock av att EU inte har makt att harmonisera medlemsstaternas regler om ekonomiskt stöd i samband med studier eller att besluta om hur ett sådant stöd ska ut­formas. I rapporten undersöks mot denna bakgrund vilka andra åtgärder som vidtagits på EU-nivå för att motverka dessa hinder för den fria rörligheten, vilka anpassningar som har gjorts i svensk rätt för att möta EU-rättens krav samt om Sverige kan anses uppfylla sina unionsrättsliga förpliktelser i dessa avseenden. Sammanfattningsvis kan konstateras att Sverige i allt väsentligt uppfyller unionsrättens krav i fråga om vilka krav som får uppställas som vill­kor för rätt till svenska studiemedel för studier i Sverige och EU.