Promemorian Nedsättning av egenavgifter

Diarienummer: DNR 169/2009

Författare: Peter Fredriksson OCH Erik Mellander

Remisställare:

Finansdepartementet
103 33 Stockholm

Sammanfattning av förslaget

För egenföretagare och personer som är delägare i handelsbolag föreslås egenavgifterna sättas ned med 5 procent av överskottet i enskild näringsverksamhet plus eventuell andel av resultatet i ett handelsbolag (underlaget). Avdrag får endast göras för underlag som är större än 40 000 kr och högst 200 000 kr per år, vilket innebär att avdraget kommer att överstiga 2 000 kr och högst uppgå till 10 000 kr per år. Nedsättningen kan endast sökas av personer som är mellan 26 och 64 år. Förslaget föreslås träda i kraft 2010-07-01 och gälla inkomster genererade fr.o.m. 2010-01-01.

Sammanfattning av IFAU:s synpunkter

Sänkningen av egenavgifterna gör egenföretagande mera attraktivt, både i förhållande till andra former av sysselsättning och i förhållande till arbets¬löshet. Forskning tyder på att nedsättningen kan ha en positiv effekt på antalet egenföretagare. Eftersom nedsättningen är liten torde effekten emellertid också bli liten. Bland dem som redan är egenföretagare kan två effekter urskiljas. För de egenföretagare som använder företaget som bisyssla och komplement till en heltidsanställning kommer nedsättningen i allt väsentligt att fungera som en inkomstförstärkning. För dem som är beroende av företaget för sin försörjning kan nedsättningen något minska risken för att företaget avvecklas. Genom att förslaget avser endast egenavgifterna blir de statsfinansiella kostnaderna betydligt lägre än vid tidigare nedsättningar som även har omfattat arbetsgivar-avgifterna. Genomförs förslaget finns vissa möjligheter till effektutvärdering.

Tidigare forskning

Forskningen om effekterna av sänkta socialavgifter har inte kunnat påvisa några sysselsättningsökningar i existerande företag. För två aktuella exempel se Bennmarker, Mellander och Öckert (2009) samt Korkeamäki och Uusitalo (2009). Båda studierna fann att sänkningarna av arbetsgivaravgifterna delvis neutraliserades av höjda löner – till ungefär 60 procent i det finska försöket och med ca en fjärdedel i det svenska fallet.

Till skillnad från tidigare studier undersöker Bennmarker m.fl. (op cit) också om sänkta arbetsgivaravgifter kan påverka sysselsättningen genom ökad nyetablering och minskad avveckling av företag. Analysen, som omfattar företag med minst en anställd, tyder på antalet företag kan öka med ca 0,3 procent per procentenhet sänkt arbetsgivaravgift.

Egenföretag ingick inte i studien av Bennmarker m.fl. (op cit). Man kan dock argumentera för att en sänkning av egenavgifterna borde ha åtminstone lika stor effekt på etablerandet av egenföretag som sänkta arbetsgivaravgifter har på etablerande av företag med minst 1 anställd. Skälet är att de senare ofta drivs som aktiebolag, vilka är både dyrare och krångligare att etablera än att det är bli egenföretagare. För att bilda ett aktiebolag krävs t.ex. en insats på minst 100 000 kr i aktiekapital, medan egenföretagandet inte kräver något insatskapital alls.

Dödviktseffekter

Dödviktseffekter uppstår genom att förslaget delvis medför subventioner till individer vilkas beteende inte (nämnvärt) förändras. Detta gäller framför allt för dem som har egenföretaget som ett komplement till en heltidsanställning. Det faktum att dessa individer redan har en anställning på heltid innebär att de i allmänhet inte kan öka omfattningen av sitt egenföretagande i någon större utsträckning, trots att företagandet gynnas av reformen.

Även andra dödviktseffekter är tänkbara. Exempelvis är det fullt möjligt att personer som efter nedsättningen startar ett eget företag skulle ha gjort det även om nedsättningen inte hade genomförts. Detta innebär att räkneexemplet nedan, som avser dödviktseffekter för dem som har egenföretagandet som ett komplement till en heltidssysselsättning, bör ses som en uppskattning av vad dödviktseffekterna som minst kan uppgå till.

I promemorian uppskattas att av de totalt 190 000 som berörs av förslaget kommer endast ca 70 000 att få maximal nedsättning. Hur många av de övriga 120 000 som har det egna företaget vid sidan om en heltidsanställning är svårt att veta. Anta att de utgör hälften, dvs. att de är 60 000. Anta vidare att deras genomsnittliga överskott av egenföretagande uppgår till 4000 kr per månad dvs. 48 000 kr per år. Den genomsnittliga nedsättningen blir då 2 400 kr per år, vilket ger en total dödviktskostnad på 144 miljoner kr (60 000 x 2 400). Detta motsvarar 1/10 av de årliga bruttokostnaderna för förslaget som, enligt promemorian, uppgår till 1,42 miljarder kr. Kostnaden för denna dödvikt är förhållandevis liten.

Möjligheter till uppföljning och utvärdering

En uppföljning av hur reformen påverkar utvecklingen av antalet registrerade egna företag är fullt möjlig att göra. Med hjälp av sysselsättningsstatistiken kan man också följa upp förändringar i antalet personer vars sysselsättningsstatus är ”Egenföretagare”. (Antalet egna företag kan skilja sig från i antalet egenföretagare eftersom man inte är skyldig att registrera egna företag.)

När det gäller utvärdering av reformens effekter, dvs fastställande av i vilken mån just reformen orsakar observerade förändringar, är det framför allt syssel-sättningsförändringar som är av intresse. För detta ändamål kan man utnyttja att nedsättningen endast kan göras av dem som är 26 och 64 år. Genom att jämföra övergångar från arbetslöshet till egenföretagande hos 25- och 26-åringar (64- och 65-åringar) före och efter reformen kan man undersöka om nedsättningen påverkade rekryteringen av egenföretagare bland arbetslösa. (Om svaret visar sig vara ja behöver det dock inte innebära att sysselsättningen ökade totalt sett – en ökad övergång till egenföretagande kan uppvägas av en minskad övergång till anställningar.) På motsvarande sätt torde det vara möjligt att studera om det bland dem som är anställda finns en ökad benägenhet att bli egenföretagare efter reformen, i förhållande till att kvarstå i anställning.

I detta ärende har generaldirektören Peter Fredriksson beslutat. Ställföreträdande generaldirektören Erik Mellander har varit föredragande.

Referenser

Bennmarker, H., E. Mellander och B. Öckert (2009), ”Do regional payroll tax reductions boost employment?”, Labour Economics, Vol. 16, pp. 480-489.

Korkeamäki, O. och R. Uusitalo (2009), “Employment and wage effects of a payroll-tax – evidence from a regional experiment”, International Tax and Public Finance, Vol. 16, No. 6, pp. 753-772.