Betygsinflation brukar beskrivas som att betygen blir allt högre utan att det har täckning i att de faktiska kunskaperna har ökat. Andelen elever med toppbetyg har stigit mycket snabbt medan kunskapsnivån snarare tycks ha sjunkit enligt Skolverket. IFAU har givit ut ett par rapporter som tar upp betygsinflation och arbetar också aktivt med nya projekt.
Betygsinflationen diskuteras i översikten Den svenska utbildningspolitikens arbetsmarknadseffekter – vad säger forskningen? av Anders Björklund, Peter Fredriksson, Jan-Eric Gustafsson och Björn Öckert. De finner att i samband med att de målrelaterade kursbetygen infördes så ökade betygsinflationen. Inflationen tog fart i slutet av 1990-talet och då framförallt i ämnen utan centralt bestämda betygskriterier, det vill säga utan nationella prov (s 24f). Allra mest har betygen ökat i de praktisk-estetiska ämnena bild, musik, idrott och hälsa, hemkunskap samt slöjd. För matematik, svenska och engelska är skillnaden mellan åren små och i det närmaste obefintlig mellan 1989 och 2001. Skillnaden är något större för teoretiska ämnen som inte har nationella prov medan betygsutvecklingen i praktisk-estetiska ämnen är enorm.
– Den dramatiska skillnaden i utvecklingen av betyg över tid tyder på att betygen inte är okomplicerade som ett mått på elevernas kunskaper. För en del av de andra teoretiska ämnena kanske de nationella proven varit normerande medan det för de praktiska ämnen har tillåtits att skena, säger Björn Öckert som är en av rapportförfattarna.
I rapporten Diskrimineras pojkar i skolan? finner författarna en betydande betygsinflation. Där ges en bild av hur betygssättning går till i ett ämne som har nationella prov. Björn Tyrefors Hinnerich, Erik Höglin och Magnus Johannesson studerar nationella prov i svenska. Genom att avidentifiera och rätta om de nationella provens uppsatsdel finner de att elevernas ordinarie lärare sätter högre betyg på eleverna än vad en omrättande lärare gör.
Rapportförfattarna finner att elevernas ordinarie lärare sätter 13 procent högre betyg än en lärare som inte känner eleverna. Andelen som fick de högsta betygen (VG och MVG) sjönk och andelen som fick betyget icke godkänt var betydligt högre. Rapportförfattarna tolkar det som en betydande betygsinflation i de nationella proven. Deras fråga var också om pojkar diskrimineras i skolan, eftersom de har lägre betyg. Det finner de inte: Flickorna hade i genomsnitt 15 procent bättre betyg än pojkarna när de ordinarie lärarna rättade proven. Flickorna behöll försprånget och fick även bättre betyg än pojkarna efter avidentifieringen. Rapporten finner därför inget stöd för att pojkar skulle få sämre betyg på grund av sitt kön.
Den lärare som rättade proven en andra gång fick en text som skrivits i ett ordbehandlingsprogram. Det var då inte möjligt att göra antaganden om elevens kön t.ex. utifrån handstil. Rapportförfattarna analyserade cirka 1 700 nationella prov i svenska B från 94 gymnasieskolor läsåret 2005/06. Det är den mest omfattande skriftliga delen av provet som analyserats, där eleverna väljer ett ämne och skriver en uppsats.
Leder skolkonkurrensen till högre betyg? Erik Grönqvist och Jonas Vlachos arbetar med ett projekt som undersöker om skolornas konkurrens om elever kan leda till betygsinflation. I Sverige har vi konkurrens mellan skolor och samtidigt en relativ frihet för betygssättarna. Det finns t.ex. få centralt rättade prov som lärarna måste anpassa sig till. En skolas höga snittbetyg kan användas som en konkurrensfördel gentemot andra skolor. Det kan i sin tur leda till betygsinflation, vilket vi sett tecken på under de senaste 10–15 åren.
I projektet studeras om det finns ett samband mellan betygssättning och graden av konkurrens mellan skolor, eller om det är andra saker (t.ex. betygssystemet) som driver eventuell betygsinflation. Att få djupare kunskap om sambanden är viktigt då inflation underminerar betygens roll i antagningen till högre studier.
