Vem blir långtidsarbetslös?

Profiling – en modell för att förutse långtidsarbetslöshet

I ett antal länder har man på senare tid utvecklat statistiska modeller för att förutse vilka arbetslösa som riskerar långtidsarbetslöshet. Modellerna kan ligga till grund för verktyg där denna information i realtid presenteras för den arbetslöses förmedlare. Förmedlaren får möjlighet att tidigt vidta åtgärder för att hjälpa arbetssökande som, enligt den statistiska modellen, löper hög risk för långtidsarbetslöshet. Verktyget fungerar alltså som ett stöd för förmedlaren i dennes arbete med att fördela resurser. Detta är ett exempel på vad som internationellt brukar benämnas profiling.

Träffsäkerheten är 70 %

Som exempel tänker vi oss ett profilingsystem som syftar till att uppskatta risken att förbli arbetslös minst sex månader och att sedan utifrån detta klassificera de arbetssökande i grupperna lägre risk för långtidsarbetslöshet respektive högre risk för långtidsarbetslös. Ett sådant system kommer enligt våra beräkningar att kunna få en träffsäkerhet på nästan 70 %. Detta innebär alltså att för 70 % av de nyinskriva kommer klassificeringen att överensstämma med det faktiska utfallet (långtidsarbetslös eller inte långtidsarbetslös). Resultaten är tillräckligt lovande för att ett profilingsystem skulle kunna vara av värde för arbetsförmedlarna. Om det införs bör detta ske på ett sådant sätt att effekten av systemet kan utvärderas.     

En hjälp för arbetsförmedlaren

En arbetsförmedlare vid den offentliga arbetsförmedlingen har ofta ansvaret för många arbetssökande. Vissa kan förväntas hitta ett arbete relativt snabbt och utan alltför omfattande insatser från förmedlaren medan andra har det svårare och riskerar att bli långtidsarbetslösa. Ett sätt att försöka motverka långtidsarbetslöshet är att erbjuda samtliga nyinskrivna omfattande insatser redan tidigt under arbetslöshetsperioden. Det skulle dock bli mycket kostsamt. Ett sätt att öka effektiviteten i arbetsmarknadspolitiken kan därför vara att tidigt försöka identifiera individer med sämre förutsättningar och att rikta de tidiga insatserna mot dessa.

Bakgrund och metod

Varaktighetsmodeller för tid i arbetslöshet skattas för nyinskriva arbetslösa vid arbetsförmedlingen under perioden november 2002–oktober 2004. Modellernas förutsägelser jämförs med det faktiska utflödet från arbetslöshet till arbete under perioden november 2004–oktober 2005. Resultaten från den skattade modellen räknas om till sannolikheter att vara arbetslös i minst sex månader och dessa skattningar jämförs sedan med de faktiska utfallen i utvärderingsperioden.