Den etniska segregationen i boendet, arbetslivet, skolan och familje-bildningen är stor. Mönstret är detsamma i Stockholm, Göteborg och Malmö. Sedan mitten av 1980-talet har segregationen ökat och blivit mer markerad visar en rapport från IFAU.
Nästan alla nationaliteter möter oproportionerligt många andra landsmän i sin vardag. De flesta invandrare möter också fler invandrade, relativt vad man skulle förvänta sig om samhället inte var segregerat. Men det finns också stora skillnader: Personer från östra Medelhavsområdet, Mellanöstern och Afrikas horn har en betydligt högre andel utlandsfödda grannar, arbetskamrater, skolkamrater och partners än andra grupper. Det gäller i både Stockholm, Göteborg och Malmö.
Ursprungsland är den enskilt viktigaste faktorn när det gäller att förklara graden av segregation. En del av den etniska segregationen kan förklaras av socioekonomiska faktorer som utbildning och inkomst. Personer med högre utbildning och starkare ställning på arbetsmarknaden har t.ex. ofta färre invandrade i omgivningen. Men även om man tar hänsyn till inkomster och åldersstruktur finns boendesegregationen kvar. Inte heller segregationen på arbetsmarknaden kan helt förklaras av allmänna skillnader i utbildning eller yrkesinriktning. Invandrade personer som varit i Sverige länge har ofta lika många kontakter med andra utlandsfödda som de som nyligen har invandrat.
Rapporten studerar utvecklingen för hela befolkningen i de tre storstads-områdena under åren 1985–2006. Segregation mäts genom att studera om egenskaper hos grannar, kollegor, skolkamrater och partner skiljer sig systematiskt mellan individer med olika bakgrund. Innehållet i rapporten är till stora delar detsamma som i Segregationen i storstäderna, Välfärdsrapporten 2009, SNS Förlag.
Rapport 2010:4 ”Etnisk segregation i storstäderna – bostadsområden, arbetsplatser, skolor och familjebildning 1985–2006” är skriven av Oskar Nordström Skans och Olof Åslund. Om du vill veta mer kontakta Olof på telefon 018–471 70 89, olof.aslund@ifau.uu.se.
Publicerad av: Margareta Wicklander