De svenska minimilönerna är höga i jämförelse med andra länder och det reala värdet har ökat betydligt de senaste tio åren. Detta gäller särskilt för tjänstesektorerna. Det visar en översikt av minimilönerna från IFAU.
De svenska minimilönerna är höga jämfört med andra länder. I de avtalsområden som undersöks i rapporten motsvarar den lägsta minimilönen 60–70 procent av medianlönen i tillverkningsindustrin. För den minst kvalificerade arbetskraften har det reala värdet av minimilönerna ökat betydligt under de senaste tio åren. Det gäller framförallt inom tjänstesektorerna, där många arbetstagare har en låg lön och därför berörs av förändringar i minimilönen. Inom hotell- och restaurangbranschen samt detaljhandeln är ökningen i minimilönens köpkraft närmare 40 procent.
Under de senaste decennierna har spridningen i utgående löner ökat. Även spridningen i minimilöner inom avtalen, beroende på yrke, erfarenhet och ålder, har ökat. Tidigare var det vanligt med regionala skillnader, men de har nästan försvunnit. Mellan de olika avtalen har inte spridningen i minimilöner ökat.
Minimilönerna kan i framtiden komma att påverkas av den tilltagande konkurrensen om arbetstillfällena från låglöneländer, däribland EU:s nya medlemsländer.
Minimilönerna förhandlas mellan arbetsgivare och fack och fastställs i kollektivavtal. Utländska företag som är tillfälligt verksamma i Sverige omfattas inte automatiskt av de avtalade minimilönerna. Enbart under 2004 träffades nära 300 avtal och i de allra flesta av dessa fastställs minimilöner. Minimilönen bestäms ofta utifrån yrke, erfarenhet eller ålder. Rapporten bygger på en genomgång av ett urval svenska kollektivavtal 1970–2005. Urvalet täcker tre fjärdedelar av antalet löntagare.
IFAU-rapport 2005:18 ”Hur höga är minimilönerna?” är skriven av Per Skedinger, Industriens Utredningsinstitut.
Vill du veta mer, kontakta Per på telefon: 08-665 45 53 eller via e-post: per.skedinger@iui.se
Rapport 2005:18
Published by: Margareta Wicklander