Jobbflöden i svensk industri 1972-1996

Författare: Fredrik Andersson, Och

Publicerad i: DS 1999:58 Kontrakt för arbete

Sammanfattning av Rapport 1999:3

Denna studie dokumenterar heterogeniteten i industriella arbetsställens sysselsättningsutfall, d v s att jobb skapas och försvinner samtidigt, under perioden 1972 till 1996. Under varje år har jobb skapats och försvunnit i en omfattning som inte kan motiveras av de nettosysselsättningsförändringar vi observerar i industrin. Även under 90-talets djupgående kris skapades jobb i en icke försumbar omfattning. Detta är en viktig observation mot bakgrund av arbetsmarknadspolitikens utformning; flöden av jobb ställer höga krav på arbetskraftens rörlighet; även i den djupaste lågkonjunktur kan det löna sig att söka jobb.

       När vi studerar hur jobbflödena har utvecklats över tiden, finner vi att kraven på arbetskraftens rörlighet sannolikt har ökat. Detta är en konsekvens av att jobbflödena: har ökat i omfattning, i högre utsträckning är koncentrerade till arbetsställen som förändrar sin sysselsättning mycket, och är mindre varaktiga.

       När vi ställer oss frågan om vad som kännetecknar de arbetsställen där jobben skapas och försvinner, är det med speciellt intresse vi noterar vilken roll de mindre arbetsställena har spelat för sysselsättningens utveckling. Vi konstaterar att flera statistiska villor ligger bakom uppfattningen att jobben främst skapas i de mindre arbetsställena. Vi finner att i svensk industri har de mindre arbetsställena faktiskt i högre utsträckning än de större bidragit till den negativa sysselsättningstrenden och att majoriteten av jobb faktiskt har tillkommit i de större arbetsställena.