Individuellt kompetenssparande: undanträngning eller komplement?

Författare: Thomas Ericson, Och

Publicerad i: Ekonomisk Debatt 2002, årg. 30, nr. 8, s. 665-677

Sammanfattning av Rapport 2002:7

Frågan hur individuell kompetensutveckling i arbetslivet bör stödjas har aktualiserats i samband med Utredningen om individuellt kompetenssparande (SOU 2000:119). Den här rapporten diskuterar om det föreslagna kompetenssparandet riskerar tränga undan vidareutbildning som idag finansieras av arbetsgivaren, eller om det kommer komplettera existerande personalutbildning.

Först ges en översikt över de teoretiska orsakerna till otillräcklig vidareutbildning på arbetsplatserna. Därefter analyseras om det individuella kompetenssparandet kan avhjälpa problemen. Det framkommer tre huvudsakliga problem med det aktuella förslaget.

För det första kan frånvaron av avtal mellan arbetsgivaren och den anställde om hur kompetenssparandet ska användas resultera i minskade utbildningssatsningar från arbetsgivarens sida. Denna risk ökar ju mer sammanpressad lönestrukturen är med avseende på de anställdas kompetens. Det finns därför anledning att närmare analysera sambandet mellan lönestrukturen och personalutbildningen inom olika yrkesområden.

För det andra kan individen välja utbildningar som är mer relaterade till fritidsintressen än till det aktuella arbetet. Det bör därför närmare analyseras om de kostnader som uppstår i samband med subventionen verkligen uppvägs genom ökad produktivitet på arbetsmarknaden. 

För det tredje finns det en uppenbar risk att oseriösa utbildningsanordnare och arbetstagare kan arrangera skenbara utbildningar i syfte att utnyttja förmånerna i kompetenssparandet.