Arbetslöshet och ekonomiskt bistånd

Diarienummer: DNR 113/2015

Remisställare:

Socialdepartementet
103 33 Stockholm

IFAU stödjer utredningens förslag även om effekterna för det övergripande målet, att fler ska bli självförsörjande, bedöms som små. IFAU:s huvudsakliga kommentarer är:

  • IFAU är positivt till att kraven på den enskilde förtydligas i Socialtjänstlagen eftersom detta förtydligar att samma krav gäller alla arbetslösa, oavsett ersättningsform.
  • För det övergripande målet för utredningen, att fler individer ska bli självförsörjande, bedömer IFAU att förslaget kommer ha liten effekt då de flesta kommuner redan idag ställer dessa krav på arbetsföra biståndsmottagare.
  • Förslaget att ge socialnämnden direktåtkomst till ytterligare uppgifter hos AF anser IFAU påskyndar och effektiviserar handläggningen för den delmängd av arbetslösa biståndsmottagare som har aktuella och godkända aktivitetsrapporter. Hur stor denna grupp är framgår dock inte av utredningen, och därför blir tidsvinsten för kommunerna svår att uppskatta.

Förtydligande krav på den enskilde

Redan idag kräver en majoritet av Sveriges kommuner att mottagare av försörjningsstöd med arbetslöshet som försörjningshinder är inskrivna vid arbetsförmedlingen. Många kommuner har också egna arbetsmarknadspolitiska program som riktar sig till mottagare av försörjningsstöd. En förändring i lagen kommer därmed troligtvis inte påverka vad som kommer krävas av den enskilde. På förhand kan det däremot bli tydligare för individer som avser söka försörjningsstöd vad som kommer krävas av dem. Att dessa krav är desamma som för individer med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen är rimligt.

Svårtolkad analys av målgruppen

Den registeranalys som gjorts av målgruppen i utredningen är svårtolkad då även personer utan någon form av ersättning inkluderas i målgruppen. I en liknande analys för 2009, men med mer omfattande data, var gruppen utan någon form av ersättning ungefär lika stor som den som endast fick ekonomiskt bistånd, ungefär 15 procent av de inskrivna vid arbetsförmedlingen (Mörk och Liljeberg, 2011). Om grupperna med bara ekonomiskt bistånd och bara a-kassa från denna analys jämförs är de med ekonomiskt bistånd i snitt yngre, har lägre utbildning och är i större utsträckning födda utanför Sverige. Det tar längre tid för dem med ekonomiskt bistånd att börja arbeta samtidigt som de har lägre sannolikhet att delta i program givet vissa kända bakgrundsvariabler.

Det är tydligt att de arbetslösa som mottar ekonomiskt bistånd måste ha kontakt med flera myndigheter. Att Arbetsförmedlingen blir den myndighet som i första hand kontrollerar om den arbetslöse uppfyller sökkraven tycker IFAU är bra då det minskar risken att myndigheter kommer fram till olika slutsatser. För att detta ska vara en hjälp för kommunerna är det dock viktigt att det sker regelbundet. Från utredningens analys av aktivitetsrapporterna framgår dock inte hur ofta detta görs för målgruppen. I många fall ligger ansvaret på den enskilde att ta kontakt med AF. En fråga är om AF:s arbetssätt kommer påverkas av att kommunerna får direktåtkomst till uppgifter om aktivitetsrapport. Tanken är att aktivitetsrapporten ska lämnas in månadsvis. För kommunerna är det viktigt att så sker. Detta kan dock öka arbetsbördan och därmed kostnaden för AF.

Konsekvenser för kommunerna

I de fall aktivitetsrapporten är aktuell och godkänd effektiviseras kommunernas arbete. Då kommunerna bär ansvaret för det yttersta skyddsnätet är det viktigt med vidare utredning om aktivitetsrapporten inte är godkänd. I dessa fall kommer socialtjänsten även fortsättningsvis behöva begära in daganteckningar, handlingsplaner och fullständiga aktivitetsrapporter. Hur mycket kommunernas arbete därmed kommer effektiviseras är svårt att förutse.

Att få ekonomiskt bistånd är en sista utväg när en individ inte på andra sätt kan tillgodose sina behov. IFAU tycker det är viktigt att poängtera att utredningen och förslagen gäller dem som har arbetslöshet som försörjningshinder. Detta gäller därmed inte individer som har andra försörjningshinder vilket socialtjänsten måste ta hänsyn till. Detta är särskilt viktigt i familjer med barn, vilket också utredningen behandlar.

Referenser

Mörk, E. och L Liljeberg (2011) Fattig, sjuk och arbetslös – en beskrivning av personer mellan stat och kommun. IFAU Rapport 2011:17

I detta ärende har generaldirektören Olof Åslund beslutat. Fil.dr Ulrika Vikman har varit föredragande.