Borttagande av samtyckeskravet för behandling av känsliga och ömtåliga personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

Sammanfattning

Att känsliga och ömtåliga personuppgifter ska kunna registreras i en arbets-marknadspolitisk databas kan motiveras dels av att man vill effektivisera handläggningen, dels av att man vill förbättra förutsättningarna för att följa upp och utvärdera. I det aktuella fallet kan bägge argumenten göras gällande. I diskussionen nedan har vi framför allt fokuserat på möjligheten av att kunna göra uppföljningar och utvärderingar, beroende på att IFAU har särskild kompetens inom detta område. Det är dock väl värt att poängtera att även utvärderingarna till syvende och sist syftar till att kunna utveckla och effektivisera, både för att skapa kostnadseffektivitet och för att kunna erbjuda målgrupperna – i detta fall framför allt nyanlända flyktingar och utförsäkrade från sjukförsäkringen – bra fungerande insatser. Otvetydigt ger insamling av data utan samtyckeskrav i allmänhet bättre data än om samtycke krävs. Det finns inga skäl att tro att det skulle vara annorlunda i detta fall. IFAU har inget att erinra mot de föreslagna förändringarna.

Inledning

Genom sjukförsäkringsreformen och etableringsreformen har Arbetsförmedlingen (AF) fått ett större behov av tillgång till personuppgifter. Nya klientkategorier ställer ju också krav på att nya typer av uppgifter kan samlas in och användas i verksamheten. Föreliggande förslag syftar till att anpassa regleringen av personuppgiftsbehandling så att AF ska kunna inhämta mer information att använda i handläggning av de aktuella insatserna, samt att dessa data i förlängningen även ska kunna användas för utvärdering.

Samtycke

I underlaget förs övertygande resonemang om varför AF behöver kunna ha tillgång till uppgifter med automatisk överföring från andra myndigheter för att kunna arbeta effektivt. Att detta kräver den föreslagna lagförändringen, förefaller också vara nödvändigt. Vi instämmer även med att det är av stor betydelse att AF inför tekniska begränsningar i sina system, så att bara de som verkligen behöver de känsliga uppgifterna i sitt arbete också är de som ges tillgång till dem. Det kan i detta sammanhang vara värt att poängtera att dessa data alltid är avidentifierade när de används för utvärdering vid IFAU. Under förutsättning att detta gäller generellt måste integritetsproblemet därför anses vara mindre när uppgifterna hanteras i utvärderingssammanhang.

När samtycke krävs för känsliga uppgifter så blir de data som ska nyttjas för utvärdering, typiskt i en statistikdatabas, inte lika kompletta pga att en del individer inte lämnar sitt samtycke. I allmänhet är det också svårt att tro att bortfallet är ”slumpmässigt”, tvärtom kan det hänga samman både med vilka insatser individen är föremål för och vilken effekt de har. Detta accentueras ytterligare av att ett tidigare lämnat samtycke kan återkallas när som helst. Sammantaget kan krav på samtycke därför leda till att det blir svårt att överhuvudtaget använda uppgiften ifråga för utvärdering. Naturligtvis är inte möjligheterna att göra utvärderingar det enda som ska avgöra om samtycke ska krävas, men det bör beaktas i de överväganden som görs. I detta fall är det alltså ett ytterligare argument för att samtyckeskravet tas bort. I normalfallet bör uppgifter som AF hanterar och som är rimliga att klassificera sedan också sparas i statistikdatabasen, varigenom de kan bli tillgängliga för utvärdering och uppföljning.

Framtida utvärderingar av sjukförsäkrings- och etableringsreformer

En förutsättning för att i efterhand kunna utvärdera sjukförsäkrings- och etableringsreformerna m h a registerdata är tillgång till uppgifter om de avsedda utfallen (t.ex. arbete), dels för de som deltog, dels för lämpliga jämförelseindivider som inte deltog. Att identifiera en sådan jämförelsegrupp underlättas ofta av uppgifter om den beslutsprocess som ledde fram till beslut om deltagande. De aktuella reformerna involverar insatser från flera myndigheter. För att försöka göra insatserna utvärderingsbara bör då datainsamlingen samordnas mellan myndigheterna. Det är rimligen också fördelaktigt att tydligt fördela ansvaret för att lämpliga data samlas in och sparas.

I detta ärende har generaldirektören Olof Åslund beslutat. Utredare Helge Bennmarker har varit föredragande.