Delbetänkande av pensionsåldersutredningen: Längre liv, längre arbetsliv: förutsättningar och hinder för äldre och att arbeta längre (SOU 2012:28)

Delbetänkandet innehåller en mycket ambitiös kunskapsöversikt av förutsättningar och hinder för att jobba längre upp i åldrarna och en förutsättning för att höja den faktiska åldern när individer går i pension. Utifrån denna genomgång beskrivs sedan inriktningen i utredningens fortsatta arbete.

Sammanfattning av IFAU:s synpunkter

• IFAU delar bedömningen att den sannolikt viktigaste frågan för att höja den faktiska pensionsåldern och förlänga arbetslivet är att försöka minska andelen äldre som lämnar arbetslivet tidigt. I detta arbete bör man även fundera över kunskapsuppbyggnad kring åtgärder som kan påverka möjligheten för äldre att erhålla anställning efter en tid i arbetslöshet.
• IFAU delar utredningens bedömning att åldersberoende tjänstepensionspremier utgör ett viktigt hinder för äldre arbetskraft. Detta gäller både vid en potentiell anställning men det påverkar också incitamenten för att arbeta kvar för den äldre. Incitamenten är dessvärre på så sätt att både arbetsgivare och den anställde vinner på att den anställde slutar.
• IFAU menar att det i dagsläget inte finns tillräckligt underlag för påståendet att s.k. ”ålderism” hör till de viktigaste hindren för äldre att arbeta längre.
• IFAU vill att man förtydligar vad som menas med ett längre arbetsliv – handlar det om att arbeta upp i högre ålder, eller att arbeta fler år totalt.
• IFAU är även positivt till förslagen om anpassning av åldersrelaterade regler i pensionssystemet till en ökande medellivslängd, fördjupade samtal med de avtalande parterna om anpassning av reglerna för tjänstepensionerna och till att utreda om ytterligare åtgärder behövs för att göra utbildning tillgänglig för äldre arbetstagare.

Längre arbetsliv och incitament

Ord är viktiga. De påverkar synen på åldrande och arbete och således normer kring pensionering. Detta påpekas också förtjänstfullt i utredningen. Ur både försörjnings- och rättviseperspektiv är det inte livsängden utan förväntad återstående livslängd som är intressant. För två individer med stor skillnad i livslängd går det att hävda att det är rättvist om båda har samma förväntade kvarvarande livslängd vid pensionering. Detta kan givetvis aldrig uppnås men det är viktigt att förstå grunderna för att man ska förstå hur incitamenten bör se ut.

I och med att vi investerar i humankapital (utbildning) sker en ständig teknikutveckling som leder fram till ökad produktivitet. Den ökade utbildningen medför i sin tur även bättre hälsa (se t.ex. Brunello m.fl. (2011)). Båda dessa faktorer (d.v.s. teknikutveckling och ökad utbildning) ökar vår livslängd. Om vi vill ta ut all produktivitetsförbättring i form av ökad konsumtion kan vi behöva jobba lika länge imorgon som i dag. Eftersom vi tillbringar mer tid till att utbilda oss innebär detta att vi måste jobba längre upp i åldrarna. Vi behöver i förväntan ha lika lång återstående livslängd efter en pensionering idag som imorgon.

Att beskriva problemet med att vi ska jobba mer (d.v.s. längre arbetsliv) kan ses som ett negativt budskap. Att däremot beskriva det som att vi ska jobba lika mycket som tidigare men längre upp i åldrarna för dem som har studerat är sannolikt inte bara effektivt för samhället men det kan också framstå som rättvist. Således kan undertiteln på utredningen missförstås. Om det är så att vi behöver arbeta lika mycket som förut men längre upp i åldrarna för att kunna uppnå den högre standard som vi kommer att kräva i och med att vi blir rikare så är det viktigt att detta budskap är tydligt.

Delbetänkandet innehåller mycket utförliga diskussioner om ekonomiska incitaments betydelse. Den tar även ställning till att de är mycket väsentliga eller till och med avgörande för individers vilja att arbeta högt upp i åldrarna, ett ställningstagande som förefaller välmotiverat. En aspekt som inte diskuteras i delbetänkandet som skulle vara intressant att mer utförligt analysera är möjligheten att ta hänsyn till förväntad livslängd för olika grupper för att fastställa delningstalet i pensionssystemet. Som det är nu sker överföring från fattiga (lågutbildade) till de rika (högutbildade) och från män till kvinnor. Ett pensionssystem där man tar hänsyn till förväntad livslängd för grupper av individer (t.ex. utbildning och kön) skulle skapa incitament för arbete för dem som också har de bästa förutsättningarna. Systemet med ett lägre delningstal för dem med låg utbildning än för dem med hög utbildning skulle kunna upplevas som rättvist och skulle direkt kopplas till att vi förväntas arbeta lika länge.

Delbetänkandet innehåller en diskussion om orsaker till skillnader mellan mäns och kvinnors uttag av förtidspension, speciellt i samband med att man diskuterar arbetsmiljöproblem. Utifrån objektiva mått på arbetsmiljö är det mycket svårt att finna stöd för att kvinnors arbetsmiljö skulle vara sämre än mäns. Det finns en del studier (t.ex. Angelov m.fl. (2011) och Broström m.fl. (2004)) där man inte kan påvisa att arbetsmiljöskillnader mellan könen skulle kunna förklara skillnader i mäns och kvinnors uttag av förtidspension (sjukersättning) eller sjukpenning. Resultaten går snarare åt andra hållet, d.v.s. om kvinnor haft mäns arbetsmiljö skulle skillnaden i frånvaro vara än större. Det finns däremot visst stöd för att familjen (t.ex. Hesselius (2004), och Angelov m.fl. (2011) och att skillnader i ekonomiska incitament är betydelsefulla (t.ex. Angelov m.fl. (2011) och Broström m.fl. (2004). En mer fokuserad analys av skillnader i ekonomiska incitament och ansvarsfördelning i hemmet men även kring normer för att bättre förstå skillnaderna för män och kvinnor framstår som mer motiverad än att göra ytterligare studier om skillnaderna skulle kunna drivas av arbetsmiljöskillnader.

Åldersdiskriminering

En ny experimentell studie av Eriksson m.fl. (2012) finner att arbetssökande som är äldre än 55 år, har icke-europeiskt ursprung, är muslimer eller judar, har mer än ett barn, är överviktiga eller har varit mycket sjukfrånvarande väljs bort. Diskrimineringen är omfattande. Att vara äldre än 55 år ger enligt studien cirka 64 procentenheter lägre sannolikhet att bli kallad till anställningsintervju, jämfört med om den sökande är under 30 år. Diskrimineringen kan bero på att arbetsgivarna bedömer enskilda sökande efter vad man tror om olika gruppers genomsnittliga prestation (s.k statistisk diskriminering) eller att det finns sympatier för eller mot olika grupper (preferensdiskriminering). Det sammanlagda resultatet från Eriksson m.fl. (2012) är att den statistiska diskrimineringen verkar spela stor roll. Arbetsgivarna tycks vara osäkra på hur de ska bedöma vissa grupper.

I så fall kan resultatet bli att arbetsgivaren inte vill anställa arbetslösa personer överhuvudtaget eftersom det uppfattas som en signal om låg produktivitet (se t.ex. Eriksson och Lagerström (2007, 2009)). Då arbetslöshet är ovanligare bland äldre än bland yngre är det möjligt att arbetsgivaren uppfattar arbetslöshet som en särskilt negativ signal för äldre personer (se t.ex. Eriksson och Rooth (2011)).

Reformer för att stärka äldres möjligheter/rätt att vara kvar hos arbetsgivaren kan i så fall skapa problem för arbetssökande äldre. Arbetsgivare kan komma att bli än mer restriktiva i sitt anställningsbeslut, eftersom valet av en arbetslös äldre (där man bedömer osäkerheten som stor) innebär ett större åtagande. Ett alternativ skulle kunna vara ytterligare åtgärder som minskar kostnaden för att anställa arbetslösa äldre (t.ex. anställningssubventioner). En annan möjlighet är att öka möjligheterna till livslångt lärande via s.k. kompetenskonton där individer får sätta av ett visst belopp av sin inkomst skattefritt på ett konto som kan användas för vidareutbildning senare i livet.

Referenser

Angelov N., Johansson P., Lindahl E. och Lindström E-A. (2011). ”Kvinnors och mäns sjukfrånvaro IFAU Rapport 2011:2

Broström G, Johansson P. och M Palme (2004). “Economic incentives and gender differences in work absence behavior”, Swedish Economic Policy Review 11, 33-63, 2004

Brunello G. Fort, M, Schneeweis N. and Winter-Ebmer R. (2011). “The Causal Effect of Education on Health: What is the Role of Health Behaviors?” IZA Discussion Paper No. 5944

Eriksson, S., Lagerström, J. (2007). ”Väljer företag bort arbetslösa jobbsökande?”, Ekonomisk Debatt, 35(5), 31-41

Eriksson, S., Lagerström, J. (2009). ”Diskriminering i anställningsprocessen: Resultat från en Internet-baserad sökkanal”, Ekonomisk Debatt, 37(1), 54-64

Eriksson, S., Rooth, D-O. (2011). “Do Employers Use Unemployment as a Sorting Criterion When Hiring? Evidence from a Field Experiment”, IZA Discussion Paper No. 6235, IZA, Bonn

Eriksson S., Johansson P. och Langenskiöld. S. (2012). ”Vad är rätt profil för att få ett jobb? En experimentell studie av rekryteringsprocessen.” IFAU Rapport 2012:13

Hesselius., P. (2004). Sickness absence and labour market outcomes Economic studies 82 Department of economics Uppsala university

I detta ärende har generaldirektören Olof Åslund beslutat. Professor Per Johansson har varit föredragande.