En stärkt yrkeshögskola - ett lyft för kunskap

IFAU:s huvudsakliga kommentarer sammanfattas här nedan i punktform och därefter följer mer ingående diskussioner kring IFAU:s synpunkter.

• IFAU är positivt till att resultat från genomförd tillsyn, kvalitetsgranskning och uppföljning beaktas vid fördelning av statsbidrag och särskilda medel för utbildningar inom yrkeshögskolan men anser att måtten examensgrad och andel i relevant yrke bör användas med försiktighet.
• Som ett led i att säkerställa att samtliga studenter på utbildningar där lärande i arbete ingår också får en LIA-plats anser IFAU att insamling av information om LIA-tid och företag både kan underlätta kontroll och möjliggöra studier om LIA.
• IFAU är också positivt till samma förkunskapskrav för lika utbildningar och tydligare urvalsregler. Insamling av information om förkunskapskrav och urvalsregler skulle dessutom eventuellt möjliggöra en effektutvärdering av Yrkeshögskolans utbildningar.

4.4 Anordnarens kompetens att bedriva utbildning

IFAU är positivt till att myndigheten ska beakta resultat från genomförd tillsyn, kvalitetsgranskning och uppföljning av utbildning vid fördelning av statsbidrag och särskilda medel för utbildningar inom yrkeshögskolan. En av styrkorna med utbildningar inom yrkeshögskolan är deras arbetsmarknadsrelevans och uppfyllandet av det relevanskriteriet bör väga tungt vid beslut om fortsatta utbetalningar av statsbidrag för etablerade utbildningar. IFAU ser dock vissa problem med att dra slutsatser om en utbildnings kvalitet baserat på examensgrad och andelen som efter utbildningen får ett jobb som är relevant sett till utbildningen.

Utbildningarna bör självfallet ha en målsättning att alla studenter avslutar utbildningen med examen och därefter hittar en anställning, gärna i ett relevant yrke sett till utbildningen. IFAU ser dock en viss risk i att ett kvantitativt mått på examensgrad kan skapa incitament till att sänka kraven i utbildningen eller höja förkunskapskraven, och på så sätt få in studenter med bättre förutsättningar, i syfte att höja examensgraden och därmed chansen för fortsatt utbetalning av statsbidrag för utbildningen. Om examensgrad ska användas som en del i bedömningen är det, åtminstone under en övergångsperiod, viktigt att jämförelser görs mellan utbildningar inom samma ämnesområde. Idag varierar examensgraden mycket mellan ämnesområden och ett gemensamt kriterium för examensgrad skulle därmed riskera att helt slå ut vissa ämnesområden. Det är också av vikt att utreda orsaker till varför studenter inte fullföljer sin utbildning och får ut sin examen.

Ett av utbildningarnas syften är att studenterna inte bara ska ta examen och få en anställning, utan också få anställning i ett relevant yrke sett till avslutad utbildning. Objektiva mått på relevanta yrken per utbildning är idag inte tillgängliga och skulle vara svårare att skapa för vissa utbildningar än för andra. Idag mäts detta genom studenternas egna subjektiva bedömning i svar på Myndighetens enkätundersökningar. Dessa undersökningar riktar sig idag enbart till studenter med examen. Studenter som påbörjat utbildningens sista halvår men utan att få examen (fullföljare utan examen) ingår inte i undersökningen. Att en student inte erhåller examen kan potentiellt bero på att denne fått en anställning innan utbildningens slut och därför valt att inte slutföra kursens sista moment eller på avsaknad av ett godkänt resultat på ett eller flera kursmoment. I IFAU:s rapport om yrkeshögskolan (Lind & Westerberg 2015) ser vi att gruppen fullföljare utan examen ökar sin sysselsättningsgrad i lika hög utsträckning som examinerade och ungefär en lika stor andel som bland examinerade går till en ny arbetsgivare jämfört med innan utbildningen. Det finns skäl att tro att även fullföljare har stärkt sin ställning på arbetsmarknaden till följd av utbildningen och därav bör ett strikt examensgradsmått användas med försiktighet. Det tyder även på att gruppen fullföljare utan examen bör följas upp i Myndighetens enkätundersökningar. Dels för att få en bättre bild av orsaken till att dessa studenter inte tar sin examen och för att på ett mer rättvisande sätt mäta relevanskriteriet då även dessa anställningar bör ses som ett utfall av påbörjad utbildning.

5. Lärande i arbete

IFAU ser positivt på att kravet på utbildningsanordnare att se till att det finns LIA-platser till samtliga studenter förtydligas för utbildningar där LIA ska ingå. Med syfte att både underlätta kontroll av att kravet uppfylls och för att möjliggöra studier om hur LIA samvarierar med arbetsmarknadsutfall rekommenderar IFAU att uppgifter om andelen faktisk LIA-tid per utbildning samt uppgifter om vilka studenter som spenderat sin LIA-tid hos vilket företag bör samlas in och läggas till i Myndigheten för yrkeshögskolans administrativa system.

Det skulle här även vara önskvärt att samla in uppgifter om initiativtagande företag för att ytterligare möjliggöra studier om hur kontakter med arbetsgivare samvarierar med möjligheter till anställning. 

8. Förkunskapskrav och urvalsregler

IFAU ställer sig positivt till samma förkunskapskrav för lika utbildningar och till tydligare urvalsregler. Insamling av uppgifter om förkunskapskrav och urvalsregler skulle dessutom troligtvis möjliggöra en effektutvärdering av yrkeshögskolans utbildningar. För att detta ska vara möjligt bör uppgifter om alla sökande och om grunderna till antagning samlas in, utöver de uppgifter om antagna studenter som redan idag samlas in. Huruvida sökande är behörig eller inte bör ingå i insamlingen och för eventuella antagningar via lottning behöver även uppgifter om vilka sökande som inte lottades en plats samlas in. Utöver detta vore uppgifter om kvotgruppstillhörighet bland antagna värda att samlas in.

Referenser

Lind, Patrik och Alexander Westerberg (2015) ”Yrkeshögskolan – vilka söker, vem tar examen och hur går det sedan?”, Rapport 2015:12, IFAU.

I detta ärende har generaldirektören Olof Åslund beslutat. Ek.mag. Patrik Lind och pol.kand. Alexander Westerberg har varit föredragande.