Er remiss Kvalitetssäkring av forskning och utveckling vid statliga myndigheter (SOU 2012:20)

Diarienummer: DNR 79/2012

Remisställare:

Utbildningsdepartementet
103 33 Stockholm

IFAU ställer sig överlag positivt till betänkandets allmänt hållna förslag om hur forskning och utveckling vid statliga myndigheter ska kvalitetssäkras. Nedan följer några kommentarer.

Metoder för och behov av kvalitetssäkring

Som beskrivs i betänkandet finns det i vetenskapssamhället etablerade principer för kvalitetssäkring. IFAU menar att det är rimligt att all forskning, oavsett om den sker vid universitet och högskolor, vid statliga myndigheter eller vid icke-offentliga organisationer, följer den praxis som finns för forskning inom det aktuella området.

Genom att myndigheternas forskning prövas i gemensamma sammanhang (publicering, anslag) med annan forskning får man automatiskt en kontroll av hur verksamheten står sig i konkurrensen. I den mån myndigheterna vill tillämpa egna metoder för kvalitetssäkring ska dessa snarare ses som komplement än som alternativ.

Även om tillämpningen varierar mellan discipliner och områden, så är granskning av andra forskare (”peer review”) en grundläggande del av kvalitetssäkringen. IFAU ställer sig därför i princip positivt till förslagen om regelbunden utvärdering av myndigheternas forskningsverksamhet och inrättandet av vetenskapliga råd vid myndigheterna.

Att de myndigheter som (efter noggrann genomgång) bedöms ha otillräckliga rutiner för kvalitetssäkring åläggs att förbättra dessa är en självklarhet. I detta sammanhang är det värt att påpeka att behovet av kvalitetssäkring i vissa fall kan anses ännu större vid myndigheter än vid universitet och högskolor, eftersom resultaten sannolikt oftare snabbare kan komma att påverka myndighetens övriga verksamhet eller annan offentlig verksamhet.

Kompetensförsörjning och styrning

Betänkandet lyfter separat frågorna om detaljnivån för styrningen av myndigheternas forskningsverksamhet respektive myndigheternas kompetensförsörjning. IFAU menar att dessa frågor i viss mån hänger samman.

Forskning är till sin karaktär långsiktig och många gånger svårförutsägbar i jämförelse med andra verksamheter. Även om det sker i försiktiga formuleringar är det därför positivt att betänkandet noterar att det kan finnas anledning att överväga hur detaljerad styrningen av denna verksamhet ska vara. Med fungerande rutiner för dialog och flexibel styrning kan sannolikt bättre resultat uppnås än med hög detaljstyrning i regleringsbrev och särskilda uppdrag.

Kopplat till detta är också möjligheten att rekrytera och behålla personal med hög kompetens. En stor drivkraft för forskare är möjligheten att fritt pröva hypoteser och försöka besvara frågor av relevans. Om statliga myndigheter kan erbjuda långsiktiga möjligheter till detta har de en stor fördel i kompetensförsörjningen.

I detta ärende har generaldirektören Olof Åslund beslutat. I den slutliga handläggningen har också professor Anders Forslund deltagit.