Ett uppföljningssystem för jämställdhetspolitiken

Diarienummer: DNR 111/2013

Remisställare:

Utbildningsdepartementet
103 33 Stockholm

I Ds 2013:37 beskrivs hur ett system för att följa upp den svenska jämställdhetspolitiken bör utformas. IFAU:s sammanfattande bedömning är: 

  • Det är bra att jämställdhetspolitiken följs upp kontinuerligt
  • Argumenten för att budgetpropositionen är det bästa stället att redovisa jämställdhetspolitikens resultat är oklara
  • Organiseringen och utformningen av de återkommande ”sammanhållna uppföljningarna” som utredningen föreslår är oklar
  • Vi ser inga uppenbara misstag i valet av de 26 indikatorerna
  • Diskussionen av valet av indikatorer brister dock på vissa sätt. Möjligen handlar det också om ett för stort antal indikatorer
  • Forskning som utvärderar effekter av jämställdhetspolitik är en viktig del av ett uppföljningssystem för jämställdhetspolitiken

Ett uppföljningssystem är bra, men argumenten för att budgetpropositionen ska utgöra ett fundament är oklara

Den svenska jämställdhetspolitiken har fyra övergripande mål: jämn fördelning av makt, ekonomisk jämställdhet, jämn fördelning av obetalt arbete och att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. IFAU tycker i linje med utredningens förslag att det är bra att man försöker utforma ett system för att systematiskt följa upp dessa mål.

Huruvida budgetpropositionen är det bästa stället att redovisa jämställdhets­politikens resultat är dock en öppen fråga. Självklart bör området behandlas i budgetpropositionen, men IFAU menar att utredningen inte har analyserat olika möjligheter ordentligt. Man konstaterar kort att utvecklingen på jämställdhets­området tidigare har redogjorts för i budgetpropositionen och att man även fortsättningsvis bör göra det. Olika alternativ och argumenten för och emot dem behandlas däremot inte. IFAU tycker att det är en brist.

På ett principiellt plan kan man fundera på om det inte bör vara regeringen själv som bestämmer vad som ska tas upp i budgetpropositionen och på vilket sätt det ska göras.

Hur ska de ”sammanhållna uppföljningarna” organiseras?

Man föreslår vidare i utredningen att större uppföljningar på området ska göras med ett intervall på fyra till åtta år. I övrigt är man väldigt oklar med hur man tänker sig att den här delen av uppföljningssystemet ska utformas. Här undrar vi t.ex. om tänker man sig att de ska vara forskningsbaserade?

IFAU hade önskat att utredningen hade varit tydligare på denna punkt. Vår bedömning är också att den här typen av uppföljning bör ha en tydlig forskningsanknytning.

Diskussionen om indikatorerna och jämställdhet borde ha gjorts utförligare

Det är svårt att ha en bestämd uppfattning om vilka indikatorer som åter­kommande bör redovisas i budgetpropositionen. Detta är sannolikt också en anledning till att det inte förekommer så tydliga argument för de mått som utredningen faktiskt väljer att plocka ut. Vi kan dock inte se några uppenbara misstag i valet av indikatorer inom de områden som IFAU har mest kännedom om, dvs. arbetsmarknad, utbildning och socialförsäkring.

Vi har dock några allmänna funderingar och kommentarer:

För det första tycker IFAU precis som utredningen att det är viktigt att alla 88 indikatorerna kontinuerligt samlas in och görs tillgängliga för analyser.

För det andra tycker IFAU att 26 indikatorer är ganska mycket att redogöra för i budgetpropositionen. Kanske borde man minska ner antalet indikatorer?

För det tredje kan man fundera på om det inte är regeringen själv som ska bestämma vad som ska tas upp just i budgetpropositionen. Det är till exempel inte omöjligt att tänka sig att olika områden är olika viktiga att behandla utförligare olika år.

För det fjärde bör man uppmärksamma att många av indikatorerna syftar till att fånga huruvida det är en jämn (numerisk) fördelning mellan könen (t.ex. om sysselsättningen är lika hög bland män och kvinnor). Här anser IFAU att utredningen inte har problematiserat frågan om huruvida ”lika andelar” är det bästa sättet att mäta jämställdhet. I relation till detta bör man observera att utfallen i en del indikatorer ibland kan vara konsekvenser av egna val. Vi vill poängtera att vi inte menar att den typen av mått nödvändigtvis är dåliga. Det som saknas i utredningen är emellertid en ordentlig definition av jämställdhet och en diskussion om olika aspekter av de valda måtten. När utredningen diskuterar problem med indikatorerna handlar det mer om sådant som t.ex. dålig svarsfrekvens i tidsanvändningsstudier. Detta är givetvis också viktigt, men det finns mer fundamentala (teoretiska) aspekter som lämnas därhän.

Forskning som utvärderar effekter – en viktig del av ett uppföljningssystem

IFAU menar att det är viktig att betona att indikatorernas utfall inte nödvändigtvis behöver vara en konsekvens av den förda jämställdhetspolitiken. Det är bra att detta nämns i utredningen. Vi vill i detta sammanhang betona betydelsen av forskning som faktiskt utvärderar effekter av olika jämställdhets­insatser. Detta borde vara en naturlig del av ett uppföljnings­system av jämställdhetspolitiken. Här är det lämpligt att involvera metodkompetens i ett tidigt skede för att göra insatserna utvärderingsbara. IFAU är villigt att om så önskas bidra i sådana sammanhang. 

I detta ärende har generaldirektören Olof Åslund beslutat. Martin Lundin har varit föredragande.