Förslag om fortsatt giltighet av lagen (2012:741) om behandling av personuppgifter vid IFAU

Diarienummer: DNR 190/2014

Huvudsakliga kommentarer

Tillgången till avidentifierade registerdata är avgörande för IFAU:s verksamhet. Den aktuella lagen är en mycket viktig förutsättning för detta. Det är alltså angeläget att lagen permanentas i enlighet med promemorians förslag.

De huvudsakliga skälen till att en särreglering fortsatt behövs är: (i) motiven utifrån IFAU:s uppdrag och verksamhet som låg till grund för lagens införande är alltjämt giltiga; (ii) det har inte skett några avgörande juridiska, tekniska eller organisationsmässiga förändringar som gör att behoven kan lösas på andra sätt och det är också svårt att överblicka när detta skulle kunna ske i praktiken.

IFAU har tidigare lämnat skriftliga kommentarer vid ett flertal tillfällen (t.ex. vid remissen för Ds 2012:5 angående lagens införande (IFAU dnr 19/2012), och vid en senare förfrågan från Arbetsmarknadsdepartementet kring hur lagen fungerat (IFAU dnr 89/2014)). I dessa yttranden förs mer utförliga resonemang kring behov, förutsättningar och avvägningar. Nedan ges några mer kortfattade kommentarer utifrån den föreliggande promemorian.

Bakgrund

IFAU:s utvärderingar baseras i allmänhet på avidentifierade uppgifter. Forskningen bygger till största delen på automatiserad bearbetning och statistiska analyser av data. IFAU har med andra ord nästan aldrig behov av att kunna koppla uppgifterna till en viss individ. Därför hanterar myndigheten heller inte personnummer inom den register­baserade delen av forskningen. Detta är värt att hålla i minnet vid bedömning av den aktuella lagen.

För att möjliggöra uppdateringar av uppgifts­samlingarna måste kopplingen till personnummer finnas bevarad någonstans (varför uppgifterna också automatiskt betraktas som personuppgift). IFAU har dock inte tillgång till dessa kopplingsregister, utan de hanteras istället av Statistiska Centralbyrån (SCB). SCB har varit och är en viktig samarbetspartner i det pågående arbetet med att skapa den datastruktur som möjliggjorts av lagen. Under arbetets gång har det som promemorian nämner (och som diskuterats i tidigare korrespondens) uppstått vissa oförutsedda komplikationer. Dessa har dock kunnat lösas successivt, och myndigheterna har hittat riktlinjer och former för att föra arbetet framåt.

Den aktuella lagen har under de gångna två åren utgjort den legala grunden för mycket av myndighetens personuppgiftsbehandling. IFAU har tack vare den kunnat fortsätta att som tidigare behandla personuppgifter i den s.k. IFAU-databasen, på det sätt som beskrivs i lagens förarbeten. Detta har inneburit att verksamheten har kunnat fortsätta som tidigare. Det kan också vara värt att återigen påpeka att tillgång till denna typ av uppgiftssamling är en förutsättning för att exempelvis nya regeringsuppdrag inte ska fördröjas genom en initial uppbyggnad av relevant projektdatabas. För en verksamhet som spänner över ett relativt vitt fält och där verksamheten bör styras av vilka fenomen och frågor som behöver studeras, så utgör en varaktig och direkt tillgänglig databas förstås en mycket viktig tillgång. Detta accentueras naturligtvis ytterligare av att många av IFAU:s utvärderingar kräver tillgång till uppgifter som ursprungligen kommer från flera olika myndigheter. Sådana kombinerade datamängder är särskilt svåra och tidskrävande att åstadkomma. 

Synpunkter

IFAU instämmer i promemorians slutsats att Lag 2012:741 är av central betydelse för myndigheten och att den därför bör permanentas. Detta skulle innebära mycket för långsiktigheten i verksamheten. Vi kan då fortsätta att arbeta med att förbättra datastrukturer i uppgiftssamlingarna, satsa på fortsatt kunskapsuppbyggnad gällande data, samt förstås uppdatera databaserna med de uppgifter som kommer att behövas i kommande utvärderingar. Detta kommer att vara till stor nytta för verksamheten.

Som promemorian nämner finns det praktiska skäl till att lagen bör gälla tills vidare snarare än förlängas för en begränsad tid. Men ett starkt skäl är också att det idag är mycket svårt att bedöma när alternativa och i praktiken fungerande lösningar kan vara på plats. IFAU menar därför att det rimliga är att lagen får gälla tills vidare, och att behovet av en särreglering återigen kan ses över om förutsättningarna för den registerbaserade forskningen senare förändras genom institutionella, legala och/eller tekniska förändringar. I dagsläget ser vi dock inga alternativ till att lagen ges fortsatt giltighet, utan att detta leder till tydligt negativa effekter på myndighetens verksamhet.  

I detta ärende har generaldirektören Olof Åslund beslutat. Databasansvarig Helge Bennmarker har varit föredragande.