Från sjukersättning till arbete

Förslaget består i huvudsak av två delar. Det första syftar till att öka möjligheten för personer med icke tidsbegränsad sjukersättning att arbeta utan att förlora rätten till sjukersättning. Förslaget bygger på att en steglös avräkning av sjukersättningen införs om inkomsten överstiger ett fribelopp. Detta förslag begränsas till dem som uppbar sjukersättning i augusti 2007.

I den andra delen berörs de som fått icke tidsbegränsad sjukersättning efter augusti 2007 samt alla som uppbär tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning. I denna del föreslås att under de första 12 månaderna av vilande aktivitets- eller sjukersättning kan ett månatligt belopp á 25 procent av den vilande ersättningen betalas ut. I dag har en person med sjuk- eller aktivitetsersättning rätt till hela ersättningen under de tre första månaderna om personen påbörjar ett arbete. Därefter blir ersättningen vilande.

Sammanfattning av IFAU:s ståndpunkter

• Det finns stöd i forskningen för att en steglös avräkning av bidrag vid ett ökat arbetsutbud kan leda till en ökning i arbetsutbudet.
• Dock har inga tidigare studier undersökt hur individer som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning påverkas av denna typ av incitament. Det är således svårt att ha en uppfattning om hur stora effekterna på arbetsutbudet kommer att vara.
• En mindre ”dödviktsförlust” av förslaget är trolig, dock utgör denna sannolikt en mindre del av den potentiella vinsten av förslaget.

Avräkningsregler

Hur ekonomiska incitament påverkar flödet från sjuk- och aktivitetsersättning till arbete är ett outforskat område. Däremot finns det en mängd teoretiska och empiriska studier som påvisar hur andra typer av bidragssystem påverkar arbetskraftsutbudet. Promemorian presenterar en del referenser till relevant litteratur. I tillgänglig teoretisk och empirisk litteratur finns det stöd för att de föreslagna åtgärderna kan leda till ett ökat flöde från sjukersättning till arbete.

Dödviktsförluster

I promemorian görs beräkningar av effekterna på statsfinanserna av förslagen till steglös avräkning av sjukersättningen. I dessa beräkningar har inte eventuella dödviktsförluster beaktats. Promemorian redovisar att antalet som utnyttjade möjligheten till vilande sjuk- eller aktivitetsersättning i november 2007 uppgick till ca 4500 personer. De gjorde detta utan ersättning enligt promemorians förslag. De individer som gick till arbete vid avsaknaden av den förmånligare ersättningen kommer ändå att få ta del av denna förmån. Detta innebär att det uppstår en ”dödviktsförlust” eftersom ett beteende som ändå kommer till stånd subventioneras ytterligare. Utifrån underlaget som är tillgängligt så är det svårt att beräkna hur stor denna förlust är. Enligt promemorian så är varaktigheten bland de vilande sjuk- eller aktivitetsersättningarna kort. En eventuell förlängning av dessa medför i sådant fall en förhållandevis liten kostnad. Då effekten på statsfinanserna av förslaget till största del beror på ökade skatteintäkter så är det troligt att dödviktsförlusten endast uppgår till en liten del av den totala vinsten. Detta gäller förstås under förutsättningen att förslaget ger effekt på flödet från sjuk- och aktivitetsersättning till arbete. Det är även viktigt att beakta det icke-monetära värdet för individen att delvis eller helt kunna återgå till arbetsmarknaden.

Slutsats

Ett införande av de föreslagna avräkningsreglerna ökar det ekonomiska incitamentet för individer som uppbär sjukersättning att påbörja en anställning. Hur stora effekterna på flödet från sjuk- och aktivitetsersättning kan tänkas vara är oklart då det saknas empiriska studier för just denna grupp. Förslaget kan leda till en viss dödviktsförlust, men denna är troligtvis mindre än den förväntade vinsten av förslaget.

I detta ärende har generaldirektören Peter Fredriksson beslutat. Patrik Hesselius har varit föredragande.