Harmoniserat inkomstbegrepp

Diarienummer: DNR 126/2012

Remisställare:

Socialdepartementet
103 33 Stockholm

IFAU:s allmänna bedömning är att betänkandet överlag för rimliga resonemang kring de komplicerade praktiska och principiella frågor som behandlas. IFAU avstår från att lämna synpunkter på detaljer kring möjliga alternativ, eller på tekniska aspekter av olika reformer. IFAU:s huvudsakliga synpunkter är:

  • Det finns tydligt forskningsstöd för att individer söker sig till det ersättningssystem som ger bäst utfall i den egna situationen. Ett harmoniserat/enhetligt system minskar incitamenten till detta, vilket gör att risken att människor befinner sig i ”fel” system minskar.
  • Det är inte självklart att arbetad tid är ett bättre mått på individens koppling till arbetsmarknaden än vad inkomst är. Det är inte heller uppenbart att en övergång till ett inkomstbaserat arbetsvillkor ska sträva efter att fånga precis de grupper som idag uppfyller arbetsvillkoret.
  • IFAU kan inte bedöma precis hur stora de administrativa vinsterna av ett harmoniserat inkomstbegrepp blir. Men det verkar rimligt att de kan bli betydande, särskilt vid samverkande reformer (harmonisering, inkomstbaserat arbetsvillkor och månadsuppgifter). IFAU vill också framhålla att månadsuppgifter i sig har ett stort värde för politikutvärdering och allmän forskning kring arbetsmarknad och välfärd.

Fördelar med enhetliga kriterier

Ett grundläggande syfte med sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar är att ge skydd/stöd för människor vid svårförutsedda och/eller ojämnt fördelade situationer och händelser. Att karaktären på händelserna (och det övriga stöd som är kopplat till systemet) skiljer sig på flera punkter är ett argument för att kriterier och regelverk kan se olika ut i de två typerna av försäkringar.

Samtidigt har svensk forskning under det senaste decenniet tydligt visat att försäkringarna är kommunicerande kärl, där individer tenderar att söka sig till den försäkring som ger bäst villkor i det egna fallet (se t.ex. Larsson 2006, Hall & Hartman 2010, Hall 2011). Om en individ har både hälsoproblem och är arbetslös är det inte förvånande att han/hon strävar efter att omfattas av det system som ger störst ekonomisk ersättning. Men även ur ett individperspektiv uppstår ett problem om det innebär att man då missar det övriga stöd som finns tillgängligt på det område där man huvudsakligen bör vara utifrån ens aktuella förutsättningar. Ur ett samhällsperspektiv är det naturligtvis viktigt att undvika de ineffektiviteter och administrativa kostnader som rimligen följer av att människor rör sig mellan systemen på grund av att regelverken skiljer sig åt. Ett harmoniserat inkomstbegrepp kan vara en viktig faktor i att minska dessa problem.

Utformning av arbetsvillkor

Utformningen av arbetsvillkor är som framgår av betänkandet en process med många avväganden. Det är ur ett principiellt perspektiv inte uppenbart att ett tidsbaserat villkor är mer rättvist än ett inkomstbaserat. En tidsbasering följer logiken att individen kvalificerar sig genom att de facto vara på arbetsmarknaden under en viss mängd tid. Å andra sidan missar ett sådant villkor det faktum att individens arbetsinsats består av flera komponenter: både den tid man lägger ner och den typ av arbete man utför. Det går att argumentera för att ett inkomstbaserat villkor är mer flexibelt och på ett bättre sätt fångar t.ex. kompenserande löneskillnader där lönen är högre just för att arbetsuppgifterna är mer krävande/påfrestande än inom alternativa arbeten.

Samtidigt väcker ett inkomstbaserat villkor fördelningsmässiga frågor. Det är uppenbart så att t.ex. högutbildade (med högre marknadslön) har relativt sett lättare att uppfylla ett inkomstvillkor. Om detta ska ses som en orättvisa eller som en i viss mån rimlig effekt av att man investerat i utbildning är ett fördelningspolitiskt övervägande.

Betänkandet förefaller till stora delar utgå från att eventuella reformer av regelverken ska resultera i att de grupper som idag uppfyller villkoren för försäkringarna ska göra det även i framtiden. Detta kan förstås ur ett politiskt perspektiv och kanske också principiellt. Samtidigt är det viktigt att påminna om nödvändigheten att i en stor översyn våga ställa frågan om vilka grupper, individer och situationer man vill ska anses uppfylla villkoren och därmed omfattas av försäkringsskyddet. Det finns en risk att utgångspunkten om oförändrad inkludering riskerar att ställa personer med i princip lika starka försäkringsargument som andra utanför.

I detta ärende har generaldirektören Olof Åslund beslutat. I den slutliga handläggningen har också Anders Forslund deltagit.

Referenser

Hall, C. (2011), “Do Interactions between Unemployment Insurance and Sickness Insurance Affect Transitions to Employment?”. LABOUR, 25: 447–467.

Hall, C & L Hartman (2010), ”Moral hazard among the sick and unemployed: evidence from a Swedish social insurance reform” Empirical Economics 39(1), 27–50.

Larsson, L. (2006), “Sick of Being Unemployed? Interactions between Unemployment and Sickness Insurance”. The Scandinavian Journal of Economics, 108: 97–113.