Särskilda program och behörighet till yrkesprogram

Utbildningsdepartementet behandlar i sin promemoria:

• Skärpt behörighet till gymnasieskolans yrkesprogram.
• Fem särskilda program som ska ersätta dagens individuella program.

IFAU:s huvudsakliga kommentarer sammanfattas i nedanstående punkter:

• Det är olämpligt med allmänt skärpta behörighetskrav till gymnasieskolans yrkesprogram, då det högst sannolikt medför att fler studiesvaga elever ställs utanför gymnasieskolans nationella program.
• Förslaget att ersätta dagens individuella program med fem särskilda program framstår som komplicerat och det är inte klart hur fördelningen av elever till olika program ska gå till.
• Det är bra med sänkta behörighetskrav inom ramen för Programinriktat individuellt val, eftersom det ger svagare elever möjlighet att skaffa sig en fullvärdig yrkesutbildning.
• Det bör finnas kortare nationella yrkesprogram med mindre teoretiskt innehåll som alla kan vara behöriga att söka.

Nedan motiveras dessa punkter ytterligare:

Skärpta behörighetskrav på yrkesprogrammen

För behörighet till gymnasieskolans nationella program krävs idag godkända betyg i svenska, engelska och matematik. Andelen som inte når upp till målen har legat på omkring 11-12 procent under hela 2000-talet. Promemorian föreslår skärpta behörighetskrav på yrkesprogrammen, för såväl lärlingsutbildning som skolförlagd yrkesutbildning. Det finns dock en omfattande forskning om effekterna av skärpta betygs- och examinationskrav (se exempelvis Betts och Grogger, 2003; Bishop och Mane, 2001; Figlio och Lucas, 2004; Jacob, 2001; Lilliard och DeCicca, 2001). Studierna visar att i den utsträckning ökade krav leder till bättre skolresultat, gäller det framförallt för de bästa eleverna. Vidare leder högre betygs- och examinationskrav till ökade avhopp från skolan, huvudsakligen bland de svagare eleverna. Även om Promemorians förslag om skärpta behörighetskrav till yrkesprogrammen bara berör en liten andel av eleverna, kan vi förvänta oss att andelen svaga elever som ställs utanför gymnasieskolans nationella program kommer att öka. Med tanke på den låga andel som får slutbetyg från de individuella programmen (23 procent inom fem år), riskerar denna förändring att få långtgående negativa konsekvenser för de studiesvaga elevernas fortsatta utbildnings- och arbetsmarknadskarriär.

Fem särskilda program ersätter det individuella programmet

Behörighetskraven till gymnasieskolans nationella program skapar behov av särskilda utbildningsvägar för de som inte når upp till målen. I dagens system är dessa elever hänvisade till individuella programmet, vilket 15 procent av alla förstaårselever på gymnasieskolan gick på under läsåret 2007/08. Promemorian föreslår att det individuella programmet ska ersättas av fem särskilda program: Preparandutbildning, Programinriktat individuellt val, Yrkesintroduktion, Individuellt alternativ och Språkintroduktion. IFAU anser att föreslaget med fem särskild program framstår som mycket krångligt. Promemorian har inte kunnat tydliggöra skillnaderna mellan programmen, och det kommer troligen att vara svårt för arbetsgivare att bedöma värdet av de kunskaper som inhämtats på olika program. Det framgår inte heller hur eleverna ska fördelas på olika program och i vilken utsträckning eleverna fritt kan välja mellan programmen.

Istället för att stänga ute studiesvaga elever från gymnasieskolans nationella program bör man inrätta kortare nationella yrkesprogram med mindre teoretiskt innehåll som alla är behöriga att söka till. Därför ställer sig IFAU positivt till de sänkta behörighetskraven inom ramen för Programinriktat individuellt val. Egna beräkningar för avgångna från grundskolan år 2007, tyder på att de uppluckrade behörighetskraven kan beröra närmare 4 procent av eleverna. I den mån det Programinriktade individuella valet samordnas med de ordinarie nationella yrkesprogrammen, ges dessa elever därmed möjlighet att skaffa sig en fullvärdig yrkesutbildning.

Kortare nationella yrkesprogram med mindre teoretiskt innehåll

Gymnasiereformen 1991 förlängde yrkesutbildningarna och ökade inslaget av teoretisk undervisning. Reformen av de praktiska utbildningarna introducerades först på försöksbasis under läsåren 1988/89-1990/91. I en färsk studie från IFAU utvärderar Hall (2009) effekterna av försöksverksamheten. Resultaten visar att förlängningen av yrkesutbildningarna minskade sannolikheten att ta examen från gymnasiet med 35 procent. Effekterna är koncentrerade till elever med låga grundskolebetyg, där avhoppen ökade med 50 procent. Det tredje året på yrkesutbildningarna hade däremot ingen effekt på övergången till högre studier, antagligen för att studiemotiverade yrkeselever redan tidigare använde Komvux för att läsa in behörighet till högskolan. Hall (2009) visar också att inkomsteffekterna av de förlängda yrkesutbildningarna inledningsvis var negativa, vilket följer av att de 3-åriga yrkesutbildningarna var ett år längre. Det finns däremot inga starka tecken på att de långsiktiga inkomsteffekterna var tillräckligt stora för att uppväga denna initiala kostnad. Halls resultat ligger i linje med resultaten från experimentella utvärderingar av yrkesinriktad gymnasieutbildning (Career Academy) i USA (Kemple och Scott-Clayton (2004); Kemple och Willner, 2008).

Med utgångspunkt från forskningen anser IFAU att det bör finnas kortare nationella yrkesprogram med mindre teoretiskt innehåll som alla är behöriga att söka till. Yrkesprogrammen bör – som namnet antyder – i första hand förbereda eleven för ett specifikt yrke. Både förkunskapskraven och det teoretiska innehållet bör därför anpassas till de krav som yrkesutövningen ställer. Även studiesvaga elever skulle därmed ges möjlighet att skaffa sig en fullvärdig yrkesutbildning. Ett sådant system förutsätter dock att det finns goda omskolningsmöjligheter för elever som senare vill byta yrke eller läsa in högskolebehörighet, vilket idag tillgodoses inom ramen för kommunal vuxenutbildning.

I detta ärende har generaldirektören Peter Fredriksson beslutat. Björn Öckert har varit föredragande.

Referenser

Betts, J .och J. Grogger (2003), Achievement, educational attainment, and entry-level earnings, Economics of Education Review, Vol. 22, Issue 4, August 2003, s 343-352.

Bishop, J. och F. Mane (2001), The impacts of minimum competency exam graduation requirements on high school graduation, college attendance and early labor market success, Labour Economics, Vol. 8, Issue 2, May 2001, s 203-222.

Figlio, D. och M. Lucas (2004), Do high grading standards affect student performance? Journal of Public Economics, Vol. 88, Issues 9-10, August 2004, s 1815-1834.

Hall, C. (2009), Förlängningen av yrkeslinjerna på gymnasiet: effekter på avhopp, utbildningsnivå och inkomster, Ekonomisk Debatt, vol 37, nr 8, s 61-75.

Jacob, B. (2001) Getting Tough? The Impact of Mandatory High School Graduation Exams on Student Outcomes, Educational Evaluation and Policy Analysis, Vol. 23, Issue 2, s 99-122.

Kemple, J. och J. Scott-Clayton (2004), Career Academies: Impacts on Labor Market Outcomes and Educational Attainment. New York: MDRC

Kemple, J. och C. Willner (2008), Career Academies: Long-Term Impacts on Labor Market Outcomes, Educational Attainment, and Transitions to Adulthood. New York: MDRC.

Lillard, D. och P. DeCicca, (2001), Higher standards, more dropouts? Evidence within and across time, Economics of Education Review, Vol. 20, Issue 5, October 2001, s 459-473.