Begränsad uppräkning av skiktgränserna för statlig inkomstskatt för 2018

I detta ärende har generaldirektör Olof Åslund beslutat. Docent Håkan Selin har varit föredragande.

Regeringens förslag beräknas öka skatteintäkterna med 2,66 miljarder kronor. Kalkylen bygger på antagandet att inga beteendeanpassningar sker. Till allra största delen kommer de ökade skatteintäkterna från den begränsade uppräkningen av den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt. Vår uppfattning är att regeringen på ett mer ambitiöst sätt borde diskutera de långsiktiga ekonomiska effekterna av att begränsa uppräkningen av skiktgränserna, särskilt den nedre skiktgränsen där marginalskatten ökar med 20 procentenheter. Vi håller med om att det är osäkert exakt hur stora de långsiktiga effekterna på arbetsutbudet kan tänkas bli, och vi instämmer också i att beteendeeffekter för ikraftträdandeåret (2018) antagligen är marginella. Men det intressanta är vad som händer på lång sikt. Förslaget bör också ses i ljuset av att uppräkningen av den nedre skiktgränsen även begränsades 2016 och 2017.

Som IFAU har påpekat i tidigare remissvar, t.ex. remissvar 2016-03-24, dnr 26/2016, borde regeringen vid denna typ av reformer göra kalkyler som inbegriper inkomst- och substitutionseffekter. Sådana beräkningar bör förvisso tolkas med försiktighet; med nödvändighet bygger de på stiliserade modeller som oftast inte tar hänsyn till anpassningskostnader som gör att individer inte justerar beteendet omedelbart vid små skattereformer. Men sådana beräkningar är ändå värdefulla, eftersom de ger en bild av i vilken utsträckning mekaniska intäktsökningar, som i detta fall alltså uppgår till 2,66 miljarder kronor, äts upp av att skattebetalare på sikt ändrar sitt beteende.

Den aktuella reformen kan leda till en substitutionseffekt för dem som får en höjd marginalskatt. Substitutionseffekten gör att folk jobbar mindre. För de flesta som berörs av skattehöjningen kommer inte marginalskatten (alltså andelen skatt som betalas på den sist intjänade kronan) att påverkas, utan de blir helt enkelt något fattigare än vad de hade varit om skiktgränsen räknats upp med KPI plus två procentenheter. I teorin kommer dessa skattebetalare uppleva en inkomsteffekt, som gör att de jobbar mer. I teorin går alltså effekten i två olika riktningar, men simuleringsstudier brukar oftast finna att substitutionseffekter är kvantitativt viktigare än inkomsteffekter.

Slutligen en mer övergripande kommentar: Den svenska skatteskalan för arbetsinkomster är starkt tudelad i den meningen att marginalskatten ökar med hela 20 procentenheter vid den nedre skiktgränsen. Denna tudelning förstärks av det faktum att taken i vissa av socialförsäkringarna ligger vid liknande inkomstnivåer. Forskningslitteraturen om optimal inkomstbeskattning ger inget stöd för sådana kraftiga hopp i effektiva marginalskatter. Det finns alltså anledning att utreda möjligheterna att på sikt ersätta den nedre skiktgränsen med flera marginalskatteintervall.