Förslag till ändring i kursplaner, kunskapskrav och ämnesplaner

IFAU är positivt till att minska detaljinnehållet i kunskapskraven då nuvarande detaljnivå, i kombination med den icke-kompensatoriska betygssättningen, sannolikt bidrar till bristande helhetssyn och likvärdighet i bedömningen av elevers kunskaper och färdigheter.

IFAU är positivt till nedtoningen av begreppet förmåga till fördel för begreppet kunskaper, eftersom elevers förmågor kan upplevas som givna och svårpåverkade av lärare och elever.

IFAU stöder Skolverkets analys av betydelsen av ökat utrymme för progression (och därmed minskade inslag av repetition i kursplanerna för åk 1 i gymnasiet) inom ämnet matematik. Schmidt mfl (2013) visar att svenska elever i mindre grad exponeras för komplexa koncept och problem inom ämnet matematik i förhållande till andra länder. Detta begränsar elevernas s.k. opportunity to learn och har lyfts fram som en möjlig förklaring till svenska elevers svaga prestationer inom ämnet matematik.

IFAU förordar ett förtydligande av skrivningarna i den förändrade kursplanen i svenska för högstadiet. I ljuset av innevarande kursplans formuleringar samt föreslagna formuleringar för de lägre stadierna finns en fara att betydelsen av läsning av lyrik, dramatik, sagor och myter, utöver analys av genrers olikheter ges mindre utrymme.

Skälet till detta är att:

• IFAU befarar att Skolverkets förslag för att minska stoffträngseln, och otydligheten kring läsning av lyrik med mera, har negativa konsekvenser för elevernas bildning och förståelse för samtiden och för långa historiska linjer. Även om värdet av denna typ av kunskaper är svårt att mäta, utgör de med stor sannolikhet en väsentlig del av människors kulturella kapital.
• IFAU bedömer att de föreslagna innehållsmässiga strykningarna riskerar att försämra skolans möjlighet att uppfylla sitt kompensatoriska uppdrag.
  • Högutbildade föräldrar kommer troligen kompensera för bristande klassisk bildning, vilket inte föräldrar med lägre utbildning kommer ha möjlighet eller intresse att göra.
  • Skolan bör ge elever kunskaper om arbetsmarknaden och möjliga utbildningsvägar. Det är särskilt viktigt för elever som genom sin familj till exempel på grund av arbetslöshet eller utanförskap saknar sådan kunskap eller för elever (pojkar) som riskerar att fastna i anti-pluggkultur – Se tex Anders Stenberg (2016)

IFAU bedömer att föreslagna strykningar och starkt Europa/väst-fokus i historieundervisningen efter 1500, samt risken för begränsad läsning av exempelvis lyrik, riskerar få negativa konsekvenser för skolans demokrati- och jämställdhetsuppdrag.

• Strykningarna begränsar möjligheten att ge elever en gemensam förståelse för sin samtid, för faktorer och skeenden som format dagens värderingar i olika delar av världen, för dagens religiösa och kulturella konflikter och inte minst för tidiga icke-europeiska högkulturella samhällens betydelse för utvecklande av mellan-religiös tolerans, dagens matematik, arkitektur, litteratur mm.
• Mindre utrymme för texter av exempelvis Sapfo och Hildegard av Bingen, eller historiska epoker då framstående kvinnor som Cleopatra, Eleonora av Akvitanien, den Heliga Birgitta och Jeanne d’Arc levde skulle begränsa kunskapen om och förståelsen för att kvinnor i alla tider uttryckt sig och verkat och att strävan efter jämställdhet mellan könen inte nödvändigtvis är ett nytt påfund.

IFAU konstaterar att svensk undervisningstid ligger på genomsnittet i jämförelse med andra länder enligt European Commission Eurydice (2019), om än med något mindre tid på högstadiet (830 timmar jämfört med 874). Tiden som i grundskolan ägnas åt ”social studies” (som omfattar bland annat samhällsorienterande ämnen) är i Sverige 885 timmar och betydligt mer omfattande jämfört med genomsnittet på 678 timmar. I ämnen motsvarande svenska ligger Sverige på samma nivå som genomsnittet i Euridice-jämförelsen. I andra länder ligger dock fler av dessa timmar fördelade till motsvarande högstadiet och färre i de tidigare stadierna. Det är därmed inte uppenbart att en omfördelning av undervisningstiden från andra ämnesområden till svenska och samhällsorienterande ämnen är nödvändig eller önskvärd. Däremot torde en omfördelning ämnesmässigt eller över stadier inom dessa respektive ämnesområden vara möjlig. Vad som är optimal fördelning mellan och inom ämnesområden i en svensk kontext behöver dock utredas.

IFAU vill betona att det finns begränsat utrymme för att via kursplaner/kunskapskrav och ämnesplaner påverka likvärdigheten i bedömning och betygssättning. För att åstadkomma mer likvärdig bedömning fordras sannolikt centralt rättade nationella prov i kombination med någon form av ankring/normering (se Holmlund mfl 2019 för vidare resonemang). Kursplaner/kunskapskrav och ämnesplaner samt inte minst innehållet i de nationella proven kan dock bidra till att tydliggöra vad undervisningen skall innehålla och därmed möjligen skapa större likvärdighet i undervisningen mellan skolor.

Vidare vill IFAU lyfta fram att likvärdig bedömning idag undergrävs av att:

• 1) Ersättningsprov används frivilligt/eller påbjudet efter spridning av nationella prov, utan att resultaten samlas in nationellt.
• 2) Nationella prov på gymnasiet endast är obligatoriska i högsta kursen trots att gymnasiebetygen fortfarande sätts kursvis.

I detta ärende har generaldirektören Maria Hemström Hemmingsson beslutat. Anna Sjögren har varit föredragande. I den slutliga handläggningen har också Björn Öckert deltagit.

Referenser

European Commission/EACEA/Eurydice (2019), Recommended Annual Instruction Time in Full-time Compulsory Education in Europe – 2018/19. Eurydice – Facts and Figures. Luxembourg: Publications Office of the European Union.

Holmlund, Helena, Anna Sjögren och Björn Öckert (2019) Jämlikhet i möjligheter och utfall i den svenska skolan, SOU 2019:40. Bilaga till Långtidsutredningen 2019.

Schmidt, W., P. Zoido and L. Cogan (2013), “Schooling Matters: Opportunity to Learn in PISA 2012”, OECD Education Working Papers , No. 95, OECD Publishing.

Stenberg, Anders (2016) Att välja utbildning – betydelse för individ och samhälle. Studievägledning, gymnasieskola, vuxenutbildning, SNS Förlag, Stockholm.