Mål och myndighet – en effektiv styrning av jämställdhetspolitiken, SOU 2015:86

IFAU har inbjudits att lämna synpunkter på betänkande av jämställdhetsutredningen, Mål och myndighet – en effektiv styrning av jämställdhetspolitiken, SOU 2015:86.

I jämställdhetsutredningens uppdrag har ingått att:

Följa upp utvecklingen gällande jämställdhet mellan män och kvinnor under den senaste tioårsperioden.Analysera effekter av regeringens särskilda jämställdhetssatsning som genomfördes under 2007–2014.Se över de jämställdhetspolitiska målen och indikatorerna.Överväga förändringar om hur jämställdhetspolitiken ska organiseras och genomföras

IFAU:s synpunkter

Det är bra att jämställdhetspolitiken följs upp och utvärderas fortlöpande. På så sätt kan de satsningar som gjorts utvecklas och förbättras och i förlängningen bidra till att de jämställdhetspolitiska målen nås. I utredningen konstateras dock att underlag i form av analyser eller utvärderingar av regerings jämställdhetssatsningar inte varit tillräckliga för att kunna bedöma vilka effekter insatserna har haft. Utredningen slår förvisso fast att satsningarna under perioden 2007–2014 har bidragit till en ökad kunskap om jämställdhetsfrågor samt att det inom många myndigheter utvecklats nya arbetssätt och metoder för att arbeta med jämställdhetsfrågor. Men utredningen menar att det inte är möjligt att uttala sig om några ytterligare effekter av regeringens jämställdhetssatsningar. Detta är en brist. IFAU anser därför i linje med utredningen att det vore värdefullt om möjligheterna att följa upp och utvärdera regeringens jämställdhetssatsningar förbättras.

Förslag om att inrätta en ny jämställdhetsmyndighet

Utredningens förslag för att kontinuerligt och systematiskt kunna följa upp och utvärdera satsningar inom jämställdhetsområdet är att inrätta en ny jämställdhetsmyndighet. Utöver uppföljning och utvärdering ska den nya myndigheten enligt förslaget också bidra med stöd till myndigheter, kommuner, landsting och regioner i genomförandet av jämställdhetspolitiken, samt bistå regeringen i frågor som rör jämställdhetspolitiken.

Ett alternativ till en ny samlande myndighet är att fördela arbetsuppgifterna på flera (befintliga) instanser. I utredningen nämns framförallt Länsstyrelsen i Östergötland, Diskrimineringsombudsmannen (DO), Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet samt Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Det finns för- och nackdelar med dessa alternativ.

Uppföljning och utvärdering av olika typer av satsningar kan sannolikt förbättras om en myndighet har det övergripande ansvaret. En ny myndighet skulle också förmodligen (i egenskap av expert på området) kunna bidra med stöd till exempelvis andra myndigheter eller kommuner i genomförandet av jämställdhetspolitiken. Myndigheten skulle också kunna tänkas bidra till en bättre samordning av jämställdhetspolitiska insatser samt snabbt återkoppla tillregeringen då brister upptäcks.

Men myndigheten riskerar att få dubbla roller som kan vara svåra att förena utifrån ett kvalitets- och trovärdighetsperspektiv. Om jämställdhetsmyndigheten först ska bistå regeringen med kunskap om hur jämställdhetspolitiken bör utformas, därefter bidra operativt vid genomförandet av jämställdhetssatsningar inom myndigheter, kommuner, landsting och regioner, samt slutligen följa upp och utvärdera vilka effekter politiken får på längre sikt finns en risk att myndighetens oberoende kan ifrågasättas. IFAU menar att det är viktigt att noggrant överväga hur myndighetens olika uppdrag skulle kunna kombineras.

Nya delmål inom jämställdhetspolitiken

Utöver förslaget om inrättandet av en ny jämställdhetsmyndighet föreslås ändringar av de jämställdhetspolitiska målen. I huvudsak framstår dessa förslag som rimliga. Möjligen är dock värdet av de föreslagna tilläggen begränsat.

Ett av förslagen är att delmål 2 får tillägget "...och ska ha samma möjligheter att kombinera betalt arbete med privat- och familjeliv". Eftersom delmål 2 redan är formulerat som att kvinnor och män ska ha samma möjligheter i fråga om betalt arbete, samt ska ta samma ansvar för hemarbetet framstår tillägget som överflödigt. Familjeliv ingår dessutom som en del av människors privatliv.

Utredningen föreslår vidare ett nytt utbildningspolitiskt delmål (delmål 3), "Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma möjligheter och villkor när det gäller livslångt lärande och personlig utveckling".

Vad som avses med livslångt lärande och personlig utveckling kan förtydligas. Det är inte uppenbart vilka skillnader mellan kvinnor och män som avses vad gäller möjligheter till personlig utveckling, vad som är skillnaden mellan livslångt lärande och personlig utveckling eller på vilket sätt målformuleringen ska bidra till att de skillnader utredaren har i åtanke utjämnas.

Ett argument som lyfts fram för att införa detta delmål är att tidiga könsstereotypa utbildningsval inom det formella utbildningssystemet får långtgående konsekvenser för såväl senare utbildningsval som yrkesval, vilket i förlängningen riskerar att upprätthålla skillnader mellan kvinnors och mäns villkor både under och efter arbetslivet (t.ex. olika inkomster och arbetsvillkor, pensioner och hälsa). IFAU håller med om att tidiga utbildningsval inom det formella utbildningssystemet, liksom möjligheter till utbildning senare i livet är viktiga jämställdhetsfrågor. Detta skulle dock kunna formuleras på ett tydligare sätt.

I detta ärende har generaldirektören Olof Åslund beslutat. Linus Liljeberg har varit föredragande. I den slutliga handläggningen har också Kristina Sibbmark deltagit.