Kollektivavtalen i kommuner och landsting avviker ofta till arbetstagarens nackdel

Kollektivavtalen för arbetstagare i kommuner och landsting innehåller flexiblare regler jämfört med gällande lagstiftning. Det visar en rapport av Carin Ulander-Wänman vid Umeå universitet, som ges ut av IFAU.

Publicerades: 21 november 2012

Författare: Carin Ulander-Wänman, Och

Rapportförfattaren analyserar flera kollektivavtal inom kommun- och landstingsområdet med avseende på anställnings- och sysselsättningstrygghet. Avtalen omfattar cirka 1,1 miljoner arbetstagare. I huvuddelen av de studerade områdena avviker kollektivavtalen från lagstiftningen till arbetstagarnas nackdel.

Extra arbetsbelastning för arbetstagarna

Arbetstagare i kommuner och landsting har skyldighet att vikariera för frånvarande arbetstagare parallellt med sina egna arbetsuppgifter under sex månader. Det kan innebära att arbetstagaren får jobba dubbelt under långa tider.

Minskat företräde till heltidsanställning

Bestämmelser i kollektivavtalen innehåller avvikelser från reglerna om företräde till högre sysselsättningsgrad. För arbetstagare inom främst sjukvård och hemtjänst innebär avtalet att deltidsanställda har sämre möjligheter att få företräde till heltid jämfört med lagens regler.

Ökade möjligheter till visstidsanställning

LAS begränsar rätten att träffa tidsbegränsade avtal. I kommuner och landsting ges i kollektivavtal utökade möjligheter att träffa avtal på viss tid jämfört med lagens regler.

Otydliga bestämmelser om turordning

Kollektivavtalen innehåller andra bestämmelser vid upprättande av turordning på grund av arbetsbrist än vad som framgår av LAS. Det är enligt rapportförfattaren inte möjligt att utläsa i kollektivavtalen hur en sådan turordning ska åstadkommas.

– Anställningsvillkoren i kommuner och landsting, där många kvinnor jobbar, är på många sätt till arbetstagarnas nackdel då de jämfört med lagstiftningen är mer flexibla för arbetsgivaren och mindre trygga för arbetstagaren, enligt Carin Ulander-Wänman. De här anställningsvillkoren kan utgöra en risk för arbetstagarnas hälsa, avslutar hon.

Bakgrund och metod

Kollektivavtal är ett viktigt regleringsinstrument för arbetsförhållanden på den svenska arbetsmarknaden och de kan snabbare än lagstiftning anpassas till nya normer. Rapportförfattaren studerar Huvudöverenskommelsen (HÖK), Allmänna bestämmelser (AB) och kollektivavtalet om Förnyelse-Arbetsmiljö-Samverkan i kommuner och landsting (FAS). Till grund för rapporten ligger en analys av gällande lagstiftning, en textnära analys av kollektivavtalen samt av den flexicurity som är en del av EU:s sysselsättningspolitik.

Kontakt

Om du vill veta mer kontakta Carin Ulander-Wänman på telefon 090-786 71 15 eller via e-post carin.wanman@jus.umu.se.