Forskningsområden
  •  
Visa Ämnen

Vet vi varför sjukskrivningstalen varierar?

Vi sammanfattar en del av vår forskning om sjukförsäkringar, med fokus på varför sjukskrivningarna varierar mellan åren.

Sjukförsäkring och förtidspension (sjuk- och aktivitetsersättning) är en betydande del av de offentliga utgifterna i den industrialiserade världen. Eliason och Nilsson (2015:14) uppger att kostnaderna i OECD-länderna uppgick till 2 procent av BNP år 2008, tre gånger så mycket som kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringarna. Kostnaderna domineras av långa sjukfall, längre än 90 dagar.

Hur många som är sjukskrivna varierar över tid. Under 1980-talet var de svenska sjuktalen höga. Antalet sjukdagar föll sedan kraftigt under 1990-talet fram till 1997, ökade fram till 2002 för att sedan minska igen. Sedan 2010 ökar sjukskrivningarna och det så kallade ohälsotalet som dessutom inkluderar sjuk- och aktivitetsersättning (förtidspension) har börjat öka de senaste åren.

Vi vet inte exakt varför sjuktalen varierar mellan åren. Sjuktalens variationer tyder på att det är mer än hälsan som spelar roll för sjukfrånvaron. Trots att sjukvården blir allt bättre och vi lever längre ser vi inte en långsiktig stabil förbättring av sjukfrånvaron. 

I vår forskning kan vi se att sjukskrivningarna varierar med i) regelverket - graden av kontroll och ersättningsnivåer, ii) konjunktur och iii) attityder till sjukfrånvaro. Dessutom kan vi se att iv) kvinnors sämre förankring i arbetslivet kan vara en viktig orsak till den högre kvinnliga sjukfrånvaron.

i) Sjukskrivningar och förtidspension varierar med regelverket

Längden på en sjukperiod bestäms av hälsa, incitament och preferenser, skriver Avdic och Johansson (2013:13). Då det svenska systemet är i internationella mått mätt generöst med hög ersättningsgrad, som fram till rehabiliteringskedjans införande hade relativt låg grad av kontroll, sjukskrevs individer till stor del av de skäl som den försäkrade själv angett. Det är därför rimligt att anta att sjukfrånvaron inte bara bestäms av individens objektiva hälsa, utan det finns också utrymme för individens egna hälsobedömning skriver rapportförfattarna. Den kan i sin tur påverkas av till exempel privatekonomiska överväganden.

Att ersättningsnivåer, tidsgränser och graden av kontroll spelar roll för sjukfrånvarons storlek finns det belägg för i flera IFAU-rapporter.

Hartman, Hesselius och Johansson (2005:7) visar med hjälp av ett experiment i Jämtlands län att individers sjukfrånvaro blev längre när kravet på läkarintyg senarelades. Sjukfrånvarodagarna ökade med 6,6 procent. Liknande resultat får Johansson, Karimi och Nilsson vid ett försök med senarelagt sjukintyg i Göteborgs kommun (2014:7).

Hesselius och Persson (2007:16) visar att det extra tillskott på 10 procent som kollektivavtalade sjukförsäkringar gav till kommunanställda ökade längden på sjukfrånvaron med 4,7 dagar i snitt.

Hartman (2004:7) samt Hartman och Hall (2007:6) visar att arbetssökande flödar över från a-kassa till sjukpenning när det senare är ekonomiskt mer fördelaktigt. När sjukpenningtaket för de arbetslösa sänktes 2003 minskade sannolikheten att övergå från a-kassa till sjukpenning med 36 procent. Generositeten i olika socialförsäkringssystem spelar alltså roll för både arbetslöshets- och sjukskrivningstalen. Rapportförfattarna talar om systemen som kommunicerande kärl.

Precis som sjukskrivningarna varierar över tid varierar antalet som får förtidspension (sjuk- och aktivitetsersättning). Andelen med förtidspension i åldern 30–64 ökade från 8 till 12 procent mellan 1985 och 2008. Regelförändringar kan vara en del av orsaken till fluktuationerna.

Johansson, Laun och Laun (2013:8) visar att hälsan hos dem som beviljats förtidspension varierar. När fler fick förtidspension hade de som fick det också bättre hälsa, de levde längre som pensionärer. När färre beviljades var också hälsan sämre.

– Våra resultat tyder på att variationerna i inflödet inte beror på hälsoförändringar i befolkningen, utan andra saker. Borttagandet av förtidspension av arbetsmarknadsskäl kan vara en sak, säger Lisa Laun. En annan orsak tycks vara en striktare hälsobedömning i samband med sammanslagningen av de regionala försäkringskassorna till en central myndighet år 2005.

Med utgångspunkt i den här forskningen skriver IFAU i sitt remissvar om avskaffande av den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen att det troligen är viktigt att det även i fortsättningen finns tydliga kontrollstationer då det ökar berörda individers, myndigheters och arbetsgivares incitament att underlätta för sjukskrivna att återgå i arbete. Hur sjukförsäkringen utformas är dock en politisk fråga där välfärdsvinster måste vägas mot samhälleliga kostnader.

ii) Fler sjukskrivna vid goda tider

I Sverige har fler varit sjukskrivna vid en god konjunktur och färre när konjunkturen varit sämre. Det kallas att sjukfrånvaron är pro-cyklisk. Mönstret har även gått att se i de två länder vi under vissa tider delat den europeiska sjukfrånvarotoppen med – Nederländerna och Norge. Det har inte funnits i andra europeiska länder. En anledning till att konjunktursvängningar spelat roll kan vara att fler personer med dålig hälsa är anställda när arbetslösheten är låg, vilket gör att sjukskrivningarnan går upp. En annan förklaring kan vara att ett sämre arbetsmarknadsläge har en diciplinerande effekt vilket medför att individerna minskar sin sjukfrånvaro för att minska risken att bli uppsagd (2011:2).

Det svenska pro-cykliska mönstret bröts för första gången 2006–08, visar Hägglund och Thoursie (2010:7) då sysselsättningen ökade samtidigt som sjukfrånvaron fortsatte gå ner.

– Vi vet inte riktigt varför mönstret bröts då, säger Peter Skogman Thoursie. Kanske var det planerna på den reformerade sjukförsäkringen i kombination med ett nytt debattklimat där normer och attityder till sjukfrånvaro förändrades. Det är värt att notera att det skedde innan de reformer som 2006 års tillträdande alliansregering genomförde, så det är inte en effekt av reformer som rehabiliteringskedjan.

iii) Sociala interaktioner och attityder till sjukfrånvaro

Att omgivningen – de sociala interaktionerna – spelar roll för sjukfrånvaron visar också Hesselius, Johansson och Vikström (2008:11). De använder ett randomiserat experiment och visar att om en person i individens nätverk är sjukfrånvarande ökar individens egna korta sjukfrånvaro, i det här fallet frånvaro kortare än sju dagar. Johansson, Karimi och Nilsson (2014:7) använder sig av samma data och finner att män och kvinnor påverkas lika mycket av omgivningens frånvaro, men att kvinnor endast tycks påverkas av sina kvinnliga kollegor och männen av andra män.

iv) Kvinnor mer sjukfrånvarande än män

Kvinnor är mer sjukfrånvarande än män, det gäller oavsett vilket mått på sjukfrånvaro som används. Mönstret är detsamma i alla länder där kvinnor har ett högt arbetskraftsdeltagande. Kvinnorna har fler sjukskrivningsdagar, högre läkemedelskonsumtion och fler läkarbesök. Kvinnor lever dock längre, vilket indikerar att kvinnor är mindre sjuka än män.

Flera IFAU-forskare har studerat skillnaden mellan män och kvinnors frånvaro (se t.ex Angelov 2011:2, Johansson 2013:7). En sammanfattande slutsats är att familjeansvaret är avgörande för kvinnors sjukskrivningar. Det är efter det första barnet som sjukfrånvaron mellan män och kvinnor börjar skilja sig åt. Kvinnornas större familjeansvar leder till sämre förankring i arbetslivet, vilket i sin tur sänker tröskeln för att sjukskriva sig.

– Deltidsarbete, sämre inkomstutveckling och därmed svagare anknytning till arbetet i kombination med ökat hemansvar tycks leda till att mammornas tröskel att vara sjukfrånvarande sänks, säger Nikolay Angelov som är en av forskarna bakom rapporterna.

Avdic och Johansson (2013:13) har studerat hur länge män och kvinnor är sjukfrånvarande efter att de varit inlagda på sjukhus. De finner att kvinnor, mammor, är borta från arbetet längre efter att ha varit inlagda på sjukhuset för samma diagnoser som män. Deras slutsats är att det inte bara handlar om ohälsa utan även om inställning till sjukskrivning eller upplevd hälsa som spelar roll. Forskarna menar att preferenser för hälsorelaterad sjukfrånvaro är en betydande orsak till könsgapet i sjukfrånvaron. 


Publicerad av:

Sara Martinson

Senast uppdaterad:

2016-02-23