Tidigare insatser och stärkt infrastruktur kan hjälpa de svagaste eleverna

Under de senaste tio åren har det gått allt sämre både socialt och utbildningsmässigt för de svagaste grundskoleeleverna. De saknar i allt högre utsträckning behörighet till gymnasiet och det finns tecken på att andelen med olika psykiska problem ökar.

Det finns därför anledning att fundera över hur de verksamheter som möter barn fungerar. Pedagogisk, psykologisk och nationalekonomisk forskning visar att möjligheterna att förebygga och att hjälpa de barn som hamnar efter är större ju tidigare man upptäcker svårigheterna. Rapporten diskuterar utifrån tidigare forskning och nya analyser möjligheterna att identifiera stödbehov, och när det är ändamålsenligt med riktade snarare än generella åtgärder.

Brist på uppföljning och kunskap

Rapportförfattarna finner att det finns en brist på kunskap både om vilka barn som behöver stöd och hur de bäst blir hjälpta.

– Vi behöver helt enkelt veta mer om barnen och om de verksamheter som möter barnen, säger Anna Sjögren. Vi behöver systematisera, utvidga och samordna den statistik som samlas in och utveckla en bättre infrastruktur kring hur samhället stöttar barnens utveckling.

Ytterligare en slutsats är att det behövs mer kunskap om vilka metoder som konkret fungerar och som faktiskt hjälper barn.

– Vi behöver också veta vilka metoder skolor och förskolor använder för att hjälpa barn och dokumentera dessa. Då kan vi forskare jämföra metoder på ett systematiskt sätt och lära oss något. Vi behöver utveckla ny kunskap, men också se till att den kunskap som redan finns kommer barnen till del, fortsätter Anna Sjögren.

Data

I rapporten används registerdata från Socialstyrelsen och SCB för att ge en bild av hur omfattande svårigheterna blir för de barn som inte klarar skolan samt hur stor gruppen unga vuxna som har svårt att klara arbetsmarknadens krav är.