Avskaffande av den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen

I promemorian föreslås att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, som i normalfallet är 914 dagar, ska avskaffas. Dessutom föreslås att det arbetsmark­nadspolitiska programmet arbetslivsintroduktion ska upphöra från och med 1 januari 2016.

Sammanfattning av IFAU:s synpunkter

• Frågan om hur generös sjukförsäkringen bör vara är en politisk fråga där välfärdsvinsterna av ett bättre försäkringsskydd måste vägas mot de samhälleliga kostnaderna av en mer generös försäkring.
• Det är viktigt att det även fortsättningsvis finns tydliga kontrollstationer i sjukförsäkringen då detta ökar de inblandade aktörernas incitament att vidta åtgärder som kan underlätta för sjukskrivna personer att återgå i arbete.

Som påpekas i promemorian är syftet med en allmän sjukförsäkring att erbjuda ett ekonomiskt skydd för personer som till följd av sjukdom inte kan försörja sig genom förvärvsarbete. Den exakta nivån på detta skydd är ytterst en poli­tisk fråga där omtanken om utsatta individer måste vägas mot de samhälleliga kostnaderna för sjukförsäkringsutbetalningarna. Den omfattande ekonomiska forskningen kring olika aspekter av sjukförsäkringssystemets utformning ger därmed inget svar på frågan om hur generös sjukförsäkringen bör vara.

Däremot kan den befintliga forskningen på området användas för att be­döma de sannolika effekterna av olika typer av förändringar i sjukförsäkrings­systemet. Exempelvis finns det en relativt omfattande forskning kring effekterna av ersättningsperiodens längd i sjukförsäkringen och den angränsade arbetslöshetsförsäkringen. Ett vanligt resultat från denna forskning är att utflö­det ur arbetslöshet eller sjukskrivning ökar något i anslutning till de tidsgränser eller kontrollstationer som finns i socialförsäkringssystemet (t.ex., Meyer 1990; Carling m.fl. 1996; Hesselius m.fl. 2005; Card m.fl. 2007; Hägglund 2010).  

När det gäller förekomsten av en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen kan denna tänkas påverka såväl den enskilda individens som de berörda myndig­heternas beteende. För den enskilda individen ökar incitamenten att återgå i arbete när ersättningsperiodens slut närmar sig vilket innebär att sysselsätt­ningsfrekvensen bland de berörda individerna vanligtvis ökar strax före ersätt­ningsperiodens slut.

På motsvarande sätt kan närvaron av en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen öka incitamenten för berörda myndigheter, som Försäkringskassan och Arbets­förmedlingen, att sätta in kraftfulla åtgärder för att möjliggöra för sjukskrivna individer att återgå i arbete. Därmed minskar risken att sjukskrivningsperioder förlängs slentrianmässigt. 

Sammantaget kan därmed borttagandet av tidsgränsen i sjukförsäkringen förväntas leda till en något lägre återgång i arbete bland sjukskrivna och där­med ökade kostnader för sjukförsäkringen. Dessa ökade kostnader måste dock vägas mot de potentiella välfärdsvinster som följer av att personer som ännu inte återfått tillräcklig arbetsförmåga för att återgå i arbete inte längre behöver oroa sig för vad som ska hända när deras ersättningsperiod tar slut. Då syste­matiska studier kring försäkringsskyddets betydelse för ersättningstagarnas välbefinnande är en bristvara är det dock mycket svårt att uppskatta storleken på den sistnämnda typen av effekter.

IFAU noterar därför att frågan om borttagandet av tidsgränsen i sjukförsäk­ringen ytterst måste grunda sig i en politisk bedömning, där välfärdsvinsterna av ett förstärkt försäkringsskydd för sjukskrivna individer behöver antas vara tillräckligt stora för att uppväga den kostnadsökning som kan tänkas följa med denna reform. Samtidigt beror dock storleken på denna kostnadsökning sanno­likt på hur berörda myndigheters arbete kommer att påverkas av borttagandet av tidsgränsen i sjukförsäkringen.

IFAU menar därför att det är viktigt att det även i fortsättningen finns tyd­liga kontrollstationer i sjukförsäkringen. Förekomsten av sådana kontrollstatio­ner kan tänkas ha en viktig signalverkan genom att de ökar trycket på inblan­dade aktörer att vidta aktiva åtgärder för att möjliggöra för sjukskrivna individer att återgå i arbete. Genom att den bortre gränsen i sjukförsäkringen tas bort ser IFAU därför ett behov av att inblandade myndigheter, som Försäk­ringskassan och Arbetsförmedlingen, intensifierar sitt arbete med att hitta arbetsformer som säkerställer att adekvata åtgärder sätts in i tid och att långa sjukskrivningsperioder inte tillåts fortgå slentrianmässigt.

När det gäller avskaffandet av arbetsmarknadsprogrammet arbetslivsintroduk­tion delar IFAU synen att det är naturligt att avskaffa detta program genom att programmets målgrupp, d.v.s. sjukskrivna individer som nått den bortre grän­sen i sjukförsäkringen, nu inte längre kommer att existera. Däremot är det vik­tigt att sjukskrivna personer även fortsättningsvis kan erbjudas aktiva insatser för att underlätta en återgång i arbete. Exempelvis finns det visst stöd i forsk­ningen för att arbetsplatsförlagd rehabilitering kan öka sannolikheten för åter­gång i arbete (Johansson m.fl. 2010)

Referenser

Card, David, Raj Chetty och Andrea Weber (2007). ”The Spike at Benefit

Exhaustion: Leaving the Unemployment System or Starting a New Job?”. American Economic Review, 97, 113-118.

Carling, Kenneth, Per-Anders Edin, Anders Harkman, och Bertil Holmlund

(1996). ”Unemployment Duration, Unemployment Benefits, and Labor

Market Programs in Sweden”. Journal of Public Economics, 59, 313-334.

Hesselius, Patrik, Per Johansson och Laura Larsson (2005). ”Hur påverkar

kravet på läkarintyg sjukfrånvaron? Erfarenheter från ett socialt experi­ment”. Rapport, IFAU, 2005:7.

Hägglund, Pathric (2010), Effekten av Rehabiliteringskedjan på

sjukskrivningstiderna, Rapport, IFAU, 2010:1.

Per Johansson, Eshat Aydin, Sisko Bergendorff, Nina Granqvist,

Malin Josephson och Inger Sohlberg (2010). “Arbetslivsinriktad rehabili­tering”, Underlagsrapport 2010:4 till Parlamentariska socialförsäkringsut­redningen,

Meyer, Bruce D. (1990). “Unemployment Insurance and Unemployment

Spells”. Econometrica, 58: 757-782.

I detta ärende har generaldirektören Olof Åslund beslutat. Docent Karl-Oskar Lindgren har varit föredragande.