Forskningsområden
  •  
Visa Ämnen
  • Remissvar 2017-02-08, dnr 240/2016

Skatte- och tullavdelningen
Finansdepartementet
103 33 Stockholm

Översyn av skattereglerna för delägare i fåmansföretag (SOU 2016:75)

I detta ärende har generaldirektören Olof Åslund beslutat. Docent Håkan Selin har varit föredragande.

IFAU ställer sig positivt till höjningen av den effektiva utdelningsskatten inom gränsbeloppet från 20 till 25 procent. IFAU ställer sig också positivt till den föreslagna sänkningen av schablonbeloppet enligt förenklingsregeln. IFAU anser att konsekvenserna av de långtgående förändringarna i det lönebaserade utrymmet borde utredas mer.

Inledning

En tredjedel av alla anställda i aktiebolag var 2014 anställda i fåmansaktiebolag. Skattereglerna för delägare i fåmansföretag, ”3:12-reglerna”, kan därför ha stor betydelse för hur arbetsmarknaden fungerar. Nedan kommenterar vi de förslag som vi uppfattar som viktigast.

Höjd utdelningsskatt inom gränsbeloppet från 20 till 25 procent

Förslaget att höja utdelningsskatten inom gränsbeloppet, från 20 till 25 procent, är välmotiverat och rimligt. Skattesatsen hamnar då på samma nivå som den för utdelningar från onoterade bolag (som inte är fåmansbolag). Detta är bra utifrån neutralitetssynpunkt. Dessutom reduceras det stora gap som idag finns mellan skatt på utdelningar och löneutbetalningar från fåmansbolag. Sedan 20-procentsnivån fastställdes genom 2006 års reform har detta gap vidgats eftersom bolagsskatten minskat och beskattningen av höga arbetsinkomster ökat.

Minskat gränsbelopp enligt förenklingsregeln

Motivet bakom förenklingsregeln var att nystartade företag inte skulle omfattas av komplicerade regler. Detta kan tyckas rimligt. Men hur högt bör schablonbeloppet vara? Den expertgrupp som föreslog huvuddragen i 2006 års reform förde ett resonemang om detta och landade i att beloppet borde vara 0,75 inkomstbasbelopp, IBB (Edin et al., 2005, s.55-56). I proposition 2005/06:40 ansåg dock regeringen, efter synpunkter från remissinstanser, ”att förenklingsregeln bör utformas generöst” och föreslog ett belopp på 1,5 IBB, en reform som blev verklighet 2006. Åren därefter växte schablonbeloppet ytterligare och uppgår nu till 2,75 IBB, en siffra som är mångdubbelt högre än expertgruppens ursprungliga förslag på 0,75 IBB.

Utdelningsutrymmet på 2,75 IBB kan fåmansbolagsägaren tillgodoräkna sig utan att egentligen bedriva någon omfattande verksamhet i bolaget. Eftersom outnyttjade utdelningsutrymmen sparas till nästkommande år uppstår snabbt stora möjligheter för ägaren att ta ut vinstmedel som lågt beskattade utdelningar. Naturligtvis finns en målkonflikt mellan att stimulera entreprenörskap och att bekämpa skatteplanering, men vår bedömning är att gränsbeloppet enligt förenklingsregeln är orimligt högt idag. Förslaget om en sänkning till 1,75 IBB är därför ett steg i rätt riktning, eftersom risken för skadlig skatteplanering då minskar.

Mindre generöst lönebaserat utrymme och slopat kapitalandelskrav

I motsats till det kapitalbaserade utdelningsutrymmet, som numera svarar för en mycket liten del av de genererade gränsbeloppen, saknas tydliga nationalekonomiska principer för hur det lönebaserade utrymmet bör beräknas (vilket för övrigt också gäller för schablonbeloppet enligt förenklingsregeln). Bristen på vägledande principer är beklaglig, då det lönebaserade utrymmet har blivit den enskilt viktigaste delen av 3:12-regelverket i termer av genererade gränsbelopp (se Tabell 6.17). Tyvärr finns det inte några direkta motsvarigheter i andra länder att dra lärdom av när det lönebaserade utrymmet ska utformas. Oss veterligen finns inte heller några studier av hur det lönebaserade utrymmet påverkar investeringar och sysselsättning i Sverige. Alstadsæter et al. (2014) fann dock inte några sysselsättningseffekter av 2006 års reform (som bland annat innebar en ökad betydelse av det lönebaserade utrymmet).

Utredningen föreslår nu att individualisera beräkningen av löneunderlaget, och dessutom föreslås att den andel av löneunderlaget som genererar gränsbelopp ska variera i tre olika intervall. Ett viktigt syfte är att göra reglerna så pass oförmånliga att kapitalandelskravet (fyraprocentsregeln) kan avskaffas. Kapitalandelskravet infördes för att komma till rätta med de större partnerbolagens utnyttjande av det lönebaserade utrymmet, men har visat sig vara lätt att kringgå genom omstruktureringar.

Eftersom många delägare sedan tidigare har ackumulerat stora gränsbelopp – stocken av ackumulerade gränsbelopp var 749 miljarder kronor år 2014 – kommer effekterna av den föreslagna regeländringen att i många fall märkas först på längre sikt. Reformen kommer också slå olika hårt mot delägare som har stora sparade gränsbelopp och delägare som har små sparade gränsbelopp. Denna aspekt av förslagen hade utredningen kunnat analysera mer.

Om man akut vill komma tillrätta med skatteplaneringen i partnerbolag, vilket var syftet med kapitalandelskravet, är det förslag som skisseras av Sven-Olof Lodin i ett särskilt yttrande (s.467-483) om förvärv av ”nakna aktier” värt att arbeta vidare med.

Referenser

Edin, Per-Olof, Hansson, Ingemar och Sven-Olof Lodin (2005) Reformerad ägarbeskattning - effektivitet, prevention, legitimitet 3:12 Rapport från Finansdepartementet.

Alstadsæter, Annette, Jacob, Martin och Altin Vejsiu  ”3:12-Corporations in Sweden: The Effects of the 2006 Tax Reform on Investments, Job Creation and Business Start-ups” Report to the Expert Group on Public Economics (ESO) 2014:2


Publicerad av:

Monica Fällgren

Senast uppdaterad:

2017-03-08