Arbetshjälpmedel och försäkringsskydd för arbete på lika villkor

Utredningen föreslår ett antal förändringar som gäller försäkringsskyddet för anställda med lönestöd samt arbetshjälpmedel för personer med funktionshinder. IFAU är överlag positivt till förslagen som i många avseenden innebär förenklingar av regelverket eller förtydliganden kring Arbetsförmedlingens, Försäkringskassans och arbetsgivarens ansvar.

Förslagens konsekvenser i form av nya jobb

IFAU menar att utredningens bedömning om antalet nya jobb med lönebidrag till följd av förslaget om ändrat ansvar för försäkringsskydd är osäker och sannolikt överdriven. Utredningen bedömer att förslaget om statligt ansvar för försäkringsskydd kan innebära cirka 5 000 nya arbetstillfällen. Det är en hög siffra i förhållande till de 56 700 personerna som någon gång under 2012 hade lönebidrag (Källa: Arbetsförmedlingen, 2013, Arbetsförmedlingens återrapportering 2013: Arbetsmarknadspolitiska program). Siffran bör tas med viss reservation, av två huvudsakliga anledningar, vilka utvecklas nedan.

Minst 1 400 nya anställningar?

Enkätsvaren på fråga 3 i bilaga 4 används som underlag för att bestämma en lägre gräns för antalet nya anställningar med lönestöd som resultat av statens föreslagna ansvar för försäkringsskyddet (minst 1 400 nya anställningar). För att en anställning med lönestöd ska komma till stånd krävs dels att villkoren för försäkringsskydd är uppfyllda, dels att arbetsgivaren i slutändan anställer. Enkäten riktar sig dock enbart till lönebidragshandläggarna (dvs. till dem som kan bedöma om villkoren för försäkringsskydd är uppfyllda). Enkätsvaren innehåller ingen information om hur många av de aktuella arbetsgivarna i slutändan hade anställt om frågan om försäkringsskydd hade blivit löst. För att göra en sådan bedömning behövs information (t.ex. i form av en enkät) om de aktuella arbetsgivarna. En möjlig stötesten kan handla om huruvida handläggare respektive arbetsgivare kan komma överens om graden av nedsatt arbetsförmåga, och därmed lönestödets storlek.

För övrigt saknas en förklaring till hur siffran 1 400 är beräknad utifrån enkätsvaren på fråga 3 i bilaga 4. I fotnot 14 på s. 118 står visserligen att siffran endast gäller de förmedlare som har svarat på enkäten, vilket möjligen ger en underskattning. Samtidigt är 1 400 troligen en överskattning av antalet arbeten för de intervjuade handläggarna, av följande anledning. Om underlaget i fråga 3, bilaga 4 används under antagandet att ”någon enstaka” betyder 2, ”mellan 5 och 10” betyder 7,5 och ”>10” betyder 15, så blir antalet jobb knappt tusen. För att komma upp till 1 400 behöver t.ex. alternativet ”>10” tolkas som 53, vilket känns orimligt givet frågans formulering.

Kopplingen mellan kollektivavtal och anställningar med lönebidrag

Kopplingen mellan avsaknad av kollektivavtal (och därmed försäkringsskydd för anställda) och viljan och möjligheten att anställa personer med lönestöd (s. 203–204) är osäker. Det kan finnas andra skäl än försäkringsskydd till att småföretag inte anställer personer med lönestöd. Exempelvis kan det vara relativt sett svårare för mindre företag (som oftare saknar kollektivavtal) att avvara personal som introducerar personer på den nya arbetsplatsen, etc. Därför är det svårt att avgöra om det är just kollektivavtalen som gör att mindre företag inte anställer.

Sammantaget bör siffran 5 000 nya arbetstillfällen med lönestöd tolkas som en förhoppning snarare än ett förväntat utfall. IFAU:s bedömning är att det är vanskligt att göra en rimlig bedömning av antalet nya jobb givet det bristfälliga beslutsunderlaget.

Sociala hänsyn vid offentlig upphandling

Utredningen bedömer att regeringen bör ta fram rutiner för hur uppgifter om upphandling med sociala hänsyn kontinuerligt ska tas in från de statliga myndigheterna. IFAU vill påpeka att detta riskerar att skapa administrativa kostnader för de statliga myndigheterna samt att göra en komplex upphandlingsprocess ännu krångligare. Samtidigt är det tveksamt att hänsyn vid upphandlingar är ett kostnadseffektivt sätt att skapa sysselsättning för funktionshindrade, och betänkandet har åtminstone inte visat att det är fallet. Det framstår rimligen som mer kostnadseffektivt att rikta särskilda insatser direkt till målgruppen – ett arbete som redan finns i form av Arbetsförmedlingens olika insatser riktade mot funktionshindrade. En liknande pågående diskussion handlar om miljökrav vid offentlig upphandling (se Konjunkturinstitutet, 2013, Yttrande över slutbetänkande Goda affärer – en strategi för hållbar offentlig upphandling, Dnr. 6-16-13).

I detta ärende har generaldirektören Olof Åslund beslutat. Fil.dr Nikolay Angelov har varit föredragande.