Förbättrade och förenklade villkor i arbetslöshetsförsäkringen (Ds 2008:77)

I promemorian föreslås att: (i) medlemsvillkoret ändras tillfälligt under 2009; under 2009 gäller att medlemsvillkoret är uppfyllt efter 6 månader (normalt krävs 12 månader); (ii) arbetslöshetsavgiften reduceras med 50 kr per sysselsatt medlem; (iii) kravet på viss arbetad tid för rätt till inträde i arbetslöshetskassorna tas bort; (iv) vissa socialförsäkringsförmåner beaktas vid beräkningen av arbetslöshetsersättningen för individer som varit tillfälligt eller delvis frånvarande; (v) det införs en uppsättning lagförändringar som bl.a. klargör ett antal centrala begrepp, separerar inkomstbortfallsförsäkringen och grundförsäkringen, och inför en ny instansordning för överklagande.

Sammanfattning av IFAU:s synpunkter

• IFAU delar bedömningen att det är ett stort problem att en stor andel av arbetskraften står utan försäkring i händelse av arbetslöshet.
• Alla åtgärder som syftar till att stimulera inträde i a-kassan är därför välmotiverade. Förslagen som lättar på medlemsvillkoret och reduktionen av arbetslöshetsavgiften är alltså steg i rätt riktning.
• Även om vi delar synen att det är angeläget att lätta på medlemsvillkoret är det inte helt klart varför denna förändring ska vara tillfällig. Promemorian hade tjänat på en principiell diskussion om längden på medlemsvillkoret. Ska medlemsvillkoret vara 6 eller 12 månader (eller något annat) på lång sikt?
• Att vissa socialförsäkringsförmåner beaktas vid beräkningen av normaltid och dagsförtjänst är rimligt eftersom dessa förändringar korrigerar en del negativa konsekvenser som uppstår med nuvarande formulering av lagen.
• Alla förändringar i syfte att klargöra lagen – se punkt (v) ovan – förefaller vara av godo.

Om behovet av ett medlemsvillkor i försäkringen

Medlemsvillkoret är kopplat till att arbetslöshetsförsäkringen är frivillig. Medlemsvillkoret är rimligen till för att förhindra att sysselsatta individer agerar strategiskt och går med i a-kassan först när de vet att det finns en uppenbar risk att de kommer att förlora jobbet. De betalar bara avgifter till a-kassan när de uppfattar att risken att förlora jobbet är påtaglig. Ett alltför ”mjukt” medlemsvillkor riskerar att ge upphov till att personer väljer att ”åka snålskjuts” på detta sätt.

Hur långt ska medlemsvillkoret vara? Det är naturligtvis svårt att ge ett bestämt svar på denna fråga. Men för att ändå försöka säga något är det naturligt att titta på hur arbetsvillkoret är formulerat och övrig lagstiftning som är kopplad till uppsägning (varsel- och uppsägningstid).

Arbetsvillkoret säger grovt sett att en person som söker arbetslöshetsersättning ska ha jobbat minst halvtid under minst 6 månader under en ramtid på 12 månader (ramtiden är den 12-månadersperiod som närmast föregår starten på arbetslöshetsperioden). Utifrån denna formulering vore 6 månader lika rimligt som 12 månader.

Hur ser då lagstiftningen om varsel- och uppsägningstider ut? Varsel krävs om minst fem personer varslas om uppsägning på grund av driftsinskränkning. Varseltiden beror på hur många som varslas. Om det är fler än 100 personer som varslas ska varslet komma senast 6 månader före driftsinskränkningen. Om högst 25 arbetstagare berörs ska varslet komma senast två månader före.

Uppsägningstiden varierar med anställningstid. Lagen om anställningsskydd säger att uppsägningstiden är minst en månad och att den är 6 månader om den sammanlagda anställningstiden är minst 10 år. Lagen är dispositiv och man kan således avtala om annan uppsägningstid.          

Om man är orolig för att arbetstagare är strategiska och går in i a-kassan först när de blir varslade skulle man alltså sakligt sett kunna motivera ett medlemsvillkor på 12 månader (vilket motsvarar summan av den längsta varseltiden och den längsta uppsägningstiden). Men beroende på vilka uppsägningstider som existerar enligt avtal skulle man även kunna motivera kortare medlemsvillkor.

Icke-sysselsatta kan inte agera strategiskt på samma sätt som sysselsatta. Och det finns därför ingen egentlig anledning att kräva en viss arbetstid för att man ska kunna vara medlem i a-kassan.

Det allra rakaste vore naturligtvis att införa ett obligatorium. IFAU har tidigare ställt sig positivt till det förslag som den s.k. obligatorieutredningen lämnade (se remissvar 76/2008). Utredningens förslag innebar att de finns incitament till att gå med i en a-kassa eftersom icke-medlemmar tvingas betala den högsta avgiften. Detta förslag gör sannolikt att den höga fackliga anslutningsgraden som kännetecknar svensk arbetsmarknad bibehålls samtidigt som den löser problemet med att en stor andel står utan försäkring i händelse av arbetslöshet.

Men obligatorieutredningens förslag kommer sannolikt inte att genomföras (åtminstone inte under denna mandatperiod) och därmed tvingas man försöka lösa försäkringsproblemet på annat sätt. I detta perspektiv verkar det ändå rimligt att lätta på medlemsvillkoret och att sänka den s.k. arbetslöshetsavgiften. Huruvida detta kommer att generera att stort inflöde till a-kassorna är omöjligt att svara på. I promemorian skattas ökningen till 175 000 personer (en ökning med ca 5 procent). För att kunna göra en bedömning av om det är en realistisk siffra eller inte skulle IFAU ha velat se hur siffran är skattad. Det framstår närmast som att den är tagen ur luften.     

Mer om sänkningen av arbetslöshetsavgiften

Syftet med införandet av jobbskatteavdraget var att öka arbetskraftdeltagandet. Införandet av den förhöjda finansieringsavgiften motverkade detta syfte, särskilt för individer med låga förväntade löner. Den förhöjda finansieringsavgiften (eller arbetslöshetsavgiften som den numera kallas) försvagade incitamenten att söka jobb eftersom det bara var en avgift som betalades av de sysselsatta. En sänkning ligger i linje med motiven för att införa jobbskatteavdraget.    
 
I detta ärende har Peter Fredriksson beslutat.