Fortsatt föräldrar – om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull (SOU 2011:51)

Sammanfattande synpunkter

IFAU ställer sig positivt till utredarens syn att samhället ska vara tydligt med att föräldrar har gemensamt ansvar för sina barn. Det finns därför anledning att anpassa regelverk och samhällets stödformer till det faktum att föräldrar i större utsträckning faktiskt tar gemensamt ansvar både när de lever tillsammans och när de inte gör det. Samtidigt är det många gånger komplicerat att bedöma vilka förändringar som bäst tillvaratar barnet intressen.

Vid utformningen av systemet för barnbidrag är det viktigt att beakta vad som händer för dem som inte gör ett aktivt val. Ekonomisk-psykologisk forskning har visat att detta alternativ ofta blir normerande (Gilovich, Griffin, Kahneman, 2002). Det är också så att ekonomiskt och utbildningsmässigt svagare grupper är överrepresenterade i de grupper som inte aktivt väljer. Lagstiftaren bör därför utforma detta huvudalternativ så att det faller ut väl för de grupper som berörs och som inte själva väljer. I detta sammanhang, barnen, men också socialt utsatta mödrar.

Det är svårt att bestämt förutse konsekvenserna av utredningens förslag då de påverkar styrkeförhållandet mellan föräldrar liksom viljan att hålla ihop, men också eventuellt vem som väljer att bilda familj med vem. För att utforma politiken på ett sätt som främjar barnens bästa förespråkar IFAU därför att man i genomförandet av förslag överväger att införa dem gradvis eller på försöksbasis så att effekter kan studeras och utvärderas.

Barnbidrag

Utredarens förslag gällande barnbidraget innebär i praktiken en överföring av resurser från barnets mor till barnets far jämfört med nuvarande system. Utredningsmaterialet visar också förtjänstfullt att detta i de allra flesta situationer innebär att resurser överförs från den ekonomiskt svagare till den ekonomiskt starkare föräldern. Mot bakgrund av omfattande forskning om betydelsen av vem av föräldrarna som har kontroll över hushållets resurser är utredningens analys bristfällig (t.ex. Lundberg, Pollak och Wales, 1997). Mot bakgrund av det alltjämt ojämna uttaget av föräldraledighet under barnets första levnadsår har i de allra flesta fall den ena föräldern, oftast mamman, haft det huvudsakliga ansvaret för barnets vårdnad. Det går att argumentera för att konsekvenserna av att försämra förhandlingsstyrkan och inflytandet över familjens beslut hos den förälder som oftast har investerat en huvuddel av tiden i barnets vård sannolikt är negativa för barns välbefinnande. Det går också att tänka sig könsneutrala utformningar som tar hänsyn till föräldrarnas tidigare ansvarstagande (t.ex. genom att tilldelningen av barnbidrag grundas i föräldraledighetsuttaget).

I de fall då särlevande föräldrar har barnen boende hos sig växelvis är en delning av barnbidraget mer principiellt rimlig även om det i praktiken innebär en överföring av resurser från ekonomiskt svaga till ekonomiskt starka hushåll, något som måste betraktas som problematiskt. Även om barnbidraget inte är behovsprövat är grundmotivet till dess existens att utjämna barns uppväxtvillkor. Detta syfte motverkas av att den ekonomiskt starkare får halva bidraget. Likaså kan man ifrågasätta om föräldrarnas samarbete främjas av att samhällets stöd bidrar till att göra deras ekonomiska förutsättningar att försörja sina barn mer olika.

Utredningen saknar en analys av hur de föreslagna förändringarna kan komma att påverka familjers stabilitet. Ekonomiska styrkeförhållanden inom familjen, liksom vad som händer vid en separation påverkar sannolikt både hur välfärd fördelas i hushållet, och dessutom i vilken utsträckning man väljer att vara kvar i ett icke fungerande förhållande. Att försämra kvinnors ekonomiska situation vid en separation kan alltså låsa fast dem. Utredningen saknar också en diskussion av hur kvinnors vilja att registrera en far för sitt barn kan påverkas om detta innebär att hon kan förlora halva barnbidraget.

Det är också önskvärt att eventuella reformer gällande barnbidraget införs så att effekter kan utvärderas.

Vårdbidrag m.m.

IFAU bifaller utredarens förslag kring vårdbidrag då möjligheten till delning är direkt kopplad till att bägge föräldrar aktivt deltar i vården. IFAU är också positivt till att andra stödformer, t.ex. bostadsbidrag, anpassas till att barn bor växelvis hos sina särboende föräldrar.

IFAU är positivt till utredarens intention att öka incitamenten för separerade föräldrar att avtala om underhåll samt att vidga kommuners erbjudande som samarbetssamtal till ekonomiska spörsmål. IFAU ställer sig positivt till en försöksverksamhet med separationsteam under förutsättning att försöket genomförs på ett sätt som möjliggör en effektutvärdering.

IFAU är positivt till att SCB ges i uppdrag att utveckla statistiken kring barns faktiska bosättning. IFAU förespråkar också att lagstiftaren i genomförande av förslag beaktar möjligheterna att utvärdera effekterna av den nya lagstiftningen.

I detta ärende har generaldirektören Olof Åslund beslutat. Docent Anna Sjögren har varit föredragande.

Referenser

Lundberg, S J, R A Pollak och T J Wales (1997) Do husbands and wives pool their resource? Evidence from the United Kingdom Child Benefit. Journal of Human Resources 32.

Gilovich, Thomas, Dale W. Griffin, Daniel Kahneman (2002). Heuristics and biases: the psychology of intuitive judgement, Cambridge University Press