Ökat fokus på arbete för vissa nyanlända invandrare och avveckling av sfi-bonus

Sammanfattning av IFAU:s synpunkter

• IFAU saknar en redovisning av hur omfattande problemet med att nyanlända avvisar ett erbjudet lämpligt arbete är.
• Bestämmelsen om avstängning från etableringsplan harmonierar inte uppenbart med förändringarna i regelverket för arbetslöshetsförsäkring och aktivitetsstöd.
• Promemorians beskrivning av resultaten från IFAU:s utvärdering av sfi-bonusen tenderar i vissa fall att vara missvisande

Ökat fokus på arbete för vissa nyanlända invandrare

IFAU konstaterar att det är osäkert i vilken omfattning nyanlända avvisar ett erbjudande om lämpligt arbete eller orsakerna till detta. Arbetsförmedlingen uppskattar att det handlar om ett fåtal personer. Eftersom kunskapsläget är så bristfälligt är det svårt att bedöma både behovet av sanktionsmöjligheter och vilka sanktioner som är mest ändamålsenliga.

Införandet av sanktionsmöjligheter motiveras bl.a. med ett harmonierat regelverk inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten (s. 19). I arbetslöshetsförsäkring och aktivitetsstöd går dock förändringarna mot fler men mildare åtgärdsregler (Ds 2013:59). I promemorian finns inga diskussioner om andra, mildare sanktionsmöjligheter än avstängning, t.ex. varning eller en nedsättning av ersättning. Det konstateras endast att detta skulle kräva större anpassningar av regelverket för etableringsuppdraget. Utifrån promemorians begränsade framställning är det oklart varför den föreslagna regeländringen är mest ändamålsenlig.

Avveckling av sfi-bonus

IFAU tar inte ställning till om det är lämpligt eller olämpligt att avskaffa sfi-bonusen. Däremot vill IFAU framföra att promemorians beskrivning av resultaten från IFAU:s utvärdering i vissa fall tenderar att vara missvisande.

Utvärderingen (IFAU Rapport 2012:27) pekar på icke-obetydliga effekter på studieresultat för försökskommunerna som grupp. När analysen görs separat för två grupper (storstäder - övriga) framkommer att effekten drivs av Stockholm med dess jämförelsegrupp. För övriga försökskommuner syns ingen genomsnittlig effekt (dessa kommuner är i de flesta fall för små för att med precision kunna analyseras separat). Stockholm med jämförelsekommuner utgör ca 60 procent av det totala antalet individobservationer i studien. Det kan därför ses som vinklat att lyfta fram att studien endast finner effekter i en av tretton försökskommuner.

Beträffande kostnader och intäkter av bonusen pekar (den visserligen kortfattade och preliminära) kostnadsberäkningen på att i Stockholm kostade varje extra uppnådd sfi-examen (inom den tidsram som ges för bonusen) ca 14 500 kr. Det är svårt att tillmäta detta utfall något exakt värde. Men om man tror att fullföljd sfi kan påverka t.ex. möjligheterna på arbetsmarknaden är det inte uppenbart att kostnaden är särskilt hög i jämförelse med andra alternativ.

Efter att utvärderingen publicerades vid IFAU har fortsatta bearbetningar skett i syfte att inkludera studien i en kommande avhandling och publicera den vetenskapligt. De kompletterande analyserna har förstärkt bilden av att sfi-bonusen förefaller ha haft effekter där institutionella och individuella förutsättningar indikerar att sannolikheten för effekter är störst och bonusen är mer nåbar.

I detta ärende har generaldirektören Olof Åslund beslutat. Kristina Sibbmark har varit föredragande.