Sänkt skatt på förvärvsinkomster

Promemorian innehåller förslag om: (i) att utöka jobbskatteavdraget; (ii) att sänka den statliga inkomstskatten; samt (iii) att förenkla (och förändra) beräkningen av jobbskatteavdraget för individer som har fyllt 65 år.

Detta är det tredje i en serie av förslag om jobbskatteavdraget. IFAU hänvisar till tidigare remissvar (se remissvar 86/2007) för en utförlig behandling av jobbskatteavdraget. I detta tidigare remissvar konstaterade vi att.

• Om det finns budgetutrymme för skattesänkningar är det angeläget att sänka skatten på arbetsinkomster.
• Sådana skattesänkningar bör riktas mot de ”marginaler” som är mest känsliga för skatteförändringar.
• Forskningen tyder på att deltagandebeslutet är den marginal som påverkas mest av skattsänkningar. Detta har sannolikt att göra med att inkomsteffekter av skattesänkningar inte är relevanta för dem som står utanför arbetsmarknaden.
• Utformningen av jobbskatteavdraget innebär att individer med genomsnittliga eller höga inkomster får en skattesänkning som är oberoende av hur mycket de jobbar. För dessa individer är bara inkomsteffekter relevanta. Inkomsteffekten gör att individer ”har råd” att jobba mindre och kan således leda till ett minskat arbetsutbud för dessa kategorier.
• Även om forskningen tyder på att inkomsteffekter är förhållandevis marginella påtalade vi möjligheten att sänka den statliga inkomstskatten för att motverka negativa inkomsteffekter på arbetsutbudet och stimulera till utbildningsinvesteringar. 

I detta yttrande kommenterar vi kortfattat valda delar av föreliggande förslag. 

Sammanfattning av kommentarerna

• I promemorian redovisas två olika metoder för att sänka den statliga inkomstskatten. Metoderna verkar väldigt likvärdiga. Vi har ändå en svag preferens för att välja metoden att höja den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt. Huvudskälet är att det är enklare för individer att förhålla sig till två (snarare än tre) skiktgränser för statlig inkomstskatt.
• Transparens i skattesystemet talar även för den föreslagna förenklingen av beräkningen av jobbskatteavdraget för individer som fyllt 65 år. Förenklingen leder dock till att principerna i skattesystemet varierar mellan dem som har fyllt 65 och dem som är yngre än så. För dem som fyllt 65 år beror marginalskatten på i vilken kommun man bor medan den inte gör det för dem som är yngre än 65. Det är oklart varför olika principer ska gälla för dessa två grupper.  

Sänkt statlig inkomstskatt

I promemorian redovisas två olika förslag till sänka den statliga inkomstskatten. Ett förslag innefattar tre olika statliga inkomstskatter: 10, 20 och 25 procent. Det andra förslaget innebär att den nedre skiktgränsen höjs samt att de två nuvarande statliga inkomstskatterna (20 och 25 procent) behålls.

Förslagen förefaller vara relativt likvärdiga. Skillnaden är att med tre statliga inkomstskatter kan den statliga inkomstskatten sänkas för ett större inkomstintervall; en höjning av den nedre skiktgränsen leder till en större skattesänkning i ett mindre inkomstintervall.

Förslagen förefaller som sagt likvärdiga och därför är det svårt att ha en klar åsikt om det ena bör föredras framför det andra. IFAU har dock en svag preferens för förslaget om en höjd nedre skiktgräns. Huvudskälet till denna preferens är transparens i skattesystemet. En höjning av den nedre skiktgränsen gör att strukturen från den stora skattereformen i början av 1990-talet behålls i så stor utsträckning som möjligt. Denna reform ger inte en ytterligare skiktgräns för individer att hålla reda på och förhålla sig till.

Förenkling av jobbskatteavdraget för individer som har fyllt 65 år

I promemorian föreslås att beräkningen av jobbskatteavdraget ska förenklas för individer som har fyllt 65.

Transparens i skattesystemet talar för att man bör vara positivt inställd till alla förslag (inklusive detta) som förenklar skattesystemet.     

Mot förslaget talar att principerna för beräkningen blir olika för individer som är över respektive under 65 år. För individer som är under 65 medför skatteavdragets konstruktion att marginalskatten för individer som är kvalificerade för avdraget inte beror på kommunalskatten. För individer som är över 65 beror dock marginalskatten på i vilken kommun man bor. Det är oklart varför olika principer ska gälla för individer som är över respektive under 65 år.

Kanske bör man till och med överväga att införa motsvarande förenklade modell för beräkning av jobbskatteavdrag för individer som är under 65 år. Detta gör att principerna för beräkningen av avdraget är desamma för individer som är under respektive över 65. En förenkling är sannolikt också önskvärd då beteendeanpassningar till skatteförändringar förutsätter att individer förstår hur skattesystemet förändrats och hur deras nettoinkomst påverkas av ett utökat arbetsutbud.

Om försöken att kvantifiera effekterna av förslaget

I förslaget finns några räkneexempel där man försöker kvantifiera effekterna av förslaget på det totala antalet arbetade timmar och BNP. Sådana kalkyler är naturligtvis behäftade med en hel del osäkerhet.

I kalkylerna antar man att den extensiva marginalen (deltagandebeslutet) är känsligare för nettolöneförändringar än den intensiva marginalen (beslut om antalet arbetade timmar givet deltagande): deltagandeelasticiteten antas vara 0,25 medan elasticiteten längs den intensiva marginalen antas vara 0,16.

Att deltagandebeslutet är känsligare för löneförändringar än beslut om antalet arbetade timmar ligger i linje med forskningen. Arbetsutbudsteori säger också att så bör vara fallet, eftersom beslut om arbetade timmar också påverkas av (negativa) inkomsteffekter. I kalkylerna väljer man att bortse från inkomsteffekter. Detta förefaller inte vara konsistent med de antagna löneelasticiteterna och det är inte heller helt konsistent med forskningen. Forskningen tyder på att inkomstelasticiteten är liten men negativ.   

I kalkylerna görs också antaganden om medelarbetstiden och produktiviteten hos tillkommande sysselsatta. Man antar att de tillkommande arbetar 75 % av medelarbetstiden bland de redan sysselsatta och att deras produktivitet är 70 % av redan anställdas produktivitet.

Det är rimligt att anta att produktiviteten, och kanske också medelarbetstiden, är lägre bland dem som träder in på arbetsmarknaden till följd av jobbskatteavdraget. Men det hade likväl varit önskvärt med några fakta som understöder dessa antaganden. Till exempel hade man kunnat redovisa löner och inkomster för individer som går från arbetslöshet till sysselsättning och jämfört dessa med löner och inkomster för individer som kontinuerligt varit sysselsatta under en viss tidsrymd.

I detta ärende har generaldirektören Peter Fredriksson beslutat.