Fler platser på gymnasiet påverkade elevernas val men inte inkomsterna

På 1970- och 1980-talet styrdes gymnasiets program och platser centralt. Skolorna var statliga och det fanns få eller inga fristående alternativ. Vilka betyg som krävdes för att komma in på en viss linje kunde variera från år till år, beroende på hur många som sökte och hur många platser det fanns.

Karin Edmark har undersökt hur tillgången på platser i olika skolregioner påverkade vilka linjer eleverna påbörjade och fullföljde, och om det haft några effekter på arbetslivet senare. Hon följer omkring 1,2 miljoner elever som sökte till gymnasiet 1975–1986.

Fler platser förändrade gymnasievalen

Antalet platser på olika linjer spelade roll för vilka linjer eleverna valde och fullföljde. Fler platser på teoretiska program som samhälls- eller naturvetenskaplig linje gjorde till exempel att fler antogs och att fler började gymnasiet över huvud taget, men det var inte fler som fullföljde.

–Om fler platser öppnades på studieförberedande linjer kunde fler börja trots lägre betyg, men alla klarade kanske inte av att slutföra, säger Karin Edmark.

För de då tvååriga yrkelinjerna var det tvärtom. Fler platser ökade både sannolikheten att eleverna gick just de linjerna och att de avslutade sina gymnasiestudier i tid.

Fler platser på tvååriga teoretiska linjer ledde till att fler flickor valde dem istället för yrkesinriktad vårdutbildning, medan fler platser på yrkes–förberedande teknik-, industri- och jordbrukslinjer gjorde att fler pojkar gick dessa.

Inga långsiktiga skillnader på arbetsmarknaden

När eleverna följdes upp vid 42 års ålder framträdde tydliga skillnader mellan dem som gått olika typer av utbildningar: De som gått en 3-årig teoretisk linje hade högre lön (37 400 kronor), högre förvärvsinkomster och en sysselsättningsgrad på 86 procent, klart högre än övriga grupper. Lägst lön (29 400 kronor) och sysselsättning (76 %) hade de som gått tvååriga yrkeslinjer inom omsorg, vård och konsumtion. Siffrorna är omräknade till 2018 års penningvärde.

Trots dessa skillnader på individnivå påverkade förändringar i antalet gymnasieplatser inte elevernas långsiktiga arbetsmarknadsutfall. I genomsnitt syns ingen skillnad i lön, inkomst eller sysselsättning.

–Min metod fångar hur ett förändrat utbud påverkar alla elever, inte bara de som precis kommer in, eller inte kommer in, på en viss linje. Den kompletterar tidigare forskning som fokuserat på just de effekterna, avslutar Karin Edmark.

Metod och data

I rapporten jämförs 16-åringar i samma skolregion som börjar gymnasiet med ett års mellanrum, men som hade olika tillgång till linjer. För att mäta effekten av antalet platser används en regressionsmodell som tar hänsyn till skillnader mellan region och år. Data kommer från Skolöverstyrelsen och Statistiska centralbyrån.