Betänkandet De nyanlända och arbetslöshetsförsäkringen m.m. (Ds 2010:14)

Inledning

I betänkandet beskrivs ändringar i Lagen (1997:238) om arbetslöshets-försäkringen som huvudsakligen relaterar till Lagen (2010:197) om etablerings-insatser för vissa nyanlända invandrare. Betänkandet innebär att deltagare i den nya etableringsinsatsen inte samtidigt ska kunna uppbära både arbetslöshets-ersättning och etableringsersättning. För de nyanlända som före inträdet i etableringsinsatsen uppfyllt villkoren för arbetslöshetsersättning – genom att ha arbetat i minst sex månader – föreslås att tiden med etableringsersättning istället betraktas som överhoppningsbar. Slutligen innehåller betänkandet ytterligare förslag gällande överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen som inte direkt relaterar till nyanlända invandrare. I denna del innebär förslaget att gällande praxis lagfästs genom att månader som innehåller förvärvsarbete i en tillräcklig omfattning för att kunna tillgodoräknas i ett arbetsvillkor inte samtidigt ska betraktas som överhoppningsbar vid fastställande av ramtiden.

I nu gällande Lag om arbetslöshetsförsäkring (1997:238) finns regler för vilken tid som räknas som överhoppningsbar vid fastställande av ramtiden. I allt väsentligt definieras tid där den sökande varit förhindrad att söka arbete som överhoppningsbar, exempelvis vid sjukdom, heltidsstudier samt tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt. Det enda undantaget från denna princip är för närvarande tid för deltagande i arbetsmarknadspolitiskt program med aktivitetsstöd (som alltså är överhoppningsbar), där emellertid deltagande istället innebär att man förbrukar ersättningsdagar – om man är berättigad till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Mot bakgrund av detta och med vetskap om att etableringsinsatsen åtminstone i huvudsak syftar till ett snabbt arbetsmarknadsinträde skulle en diskussion om varför tid med etablerings-ersättning ska betraktas som överhoppningsbar ha varit värdefull.

Vid en första anblick kan frågan om deltagande etableringsinsatsen ska betraktas som överhoppningsbar tid tyckas vara sekundär, då endast en mindre del av de potentiella deltagarna torde hinna upparbeta ett arbetsvillkor innan deltagandet. Dock torde betydligt fler komma att uppfylla ett arbetsvillkor allt eftersom deltagandet fortskrider, vilket kan innefatta hela det andra och tredje året efter att man folkbokförts i Sverige. För att uppmuntra till förvärvsarbete kommer deltagare vidare att kunna behålla sin etableringsersättning när inkomsterna från förvärvarbete understiger ett ännu inte specificerat fribelopp. Incitamenten för att lämna etableringsinsatsen (och etableringsersättningen) och stället övergå i heltidsarbete (eller att välja att uppbära arbets¬löshetsersättning) kommer primärt att bero på hur högt fribeloppet och etableringsersättningen kommer att vara – men kan även komma att bero på om deltagande etableringsinsatsen är överhoppningsbart eller inte. Enligt betänkandet Egenansvar med professionellt stöd (SOU 2008:58) är målet med etableringsinsatsen inte endast arbete. Dock är det ändå av vikt att helheten av de ovan nämnda reglerna ger ett system där en tidig etablering på arbets-marknaden uppmuntras ekonomiskt.

IFAU:s bedömning

IFAU tycker att förslaget att man inte samtidigt ska kunna uppbära arbetslöshetsersättning och etableringsersättning är rimligt. Likaledes är det rimligt att tid som kan tillgodoräknas i ett arbetsvillkor inte samtidigt ska kunna betraktas som överhoppningsbar vid fastställande av ramtiden.

IFAU tror att det kunde vara klargörande om det i lagen även angavs vad som gäller när en deltagare får etableringsersättning samtidigt som man arbetar i tillräcklig omfattning för att tiden ska kunna tillgodoräknas i ett arbetsvillkor. I föreliggande förslag är det för oss oklart om denna tid ska betraktas som överhoppningsbar eller inte, eftersom både § 16a och § 17a förefaller vara tillämpliga.

Det är slutligen svårt att bedöma vilken betydelse det har för de sökandes incitament till arbete att tid i deltagande i etableringsinsatsen ska betraktas som överhoppningsbar vid fastställande av ramtiden, i synnerhet som det ännu inte är känt precis hur etableringsersättningen ska utformas.

I detta ärende har tf. generaldirektören Anders Forslund beslutat. Utredare Helge Bennmarker har varit föredragande.