Inkomsttrygghetens nya mosaik- Kompletterande ersättningar vid inkomstbortfall i Sverige

Kollektivavtalade och fackliga lösningar som ger kompletterande ersättningar vid sjukdom, arbetslöshet, föräldraledighet och pension är centrala men ofta förbisedda delar av det svenska ekonomiska trygghetssystemet. I den här rapporten kartlägger vi de kompletterande ersättningarna och deras utveckling över tid. Vi analyserar ersättningar vid inkomstbortfall på grund av 1) ålderspension, 2) sjukfrånvaro, 3) föräldraledighet och 4) arbetslöshet samt redogör för hur de finansieras, beskattas och registreras i offentlig statistik. Vi beskriver hur ersättningarna har sett ut sedan de introducerades och belyser de största förbundsövergripande avtalen på fyra stora avtalsområden som omfattar merparten av svensk arbetsmarknad: tjänstemän respektive arbetare i privat sektor, statligt anställda samt anställda i kommuner och regioner.
En första slutsats i rapporten är att kompletterande ersättningar växelverkar med offentliga försäkringar över tid, men att utvecklingen skiljer sig mellan försäkringsområden. Deras betydelse ökar när fler har inkomster över taken i de offentliga försäkringarna och kan i många fall kompensera för detta. Samtidigt förutsätter vissa av dem rätt till ersättning från den offentliga försäkringen vilket gör att de påverkas av förändringar i de offentliga systemen. En andra slutsats är att de kompletterade ersättningarna generellt har blivit mer likartade för olika grupper av arbetstagare och bidrar till att upprätthålla en relativt hög ersättningsnivå för många. Samtidigt står vissa grupper utanför, exempelvis för att de inte omfattas av kollektivavtal eller för att vissa av försäkringarna är svåra att kvalificera sig för. En sista slutsats är att de kompletterande ersättningarna har lett till en ökad komplexitet i inkomsttrygghetssystemet som helhet, vilket ökar behovet av förståelse för hur systemen fungerar.