Yrkesspecialisering och minskad efterfrågan på arbetskraft

Efterfrågan på arbetskraft i s.k. rutinyrken, dvs. yrken med väl avgränsade arbets­uppgifter som är lätta att automatisera, har minskat under de senaste årtiondena. Vilka konsekvenser har det fått för anställda i sådana yrken? Och vad avgör om en arbetstagares framgång på arbetsmarknaden påverkas när efter­frågan i hens yrke minskar? Grundläggande ekonomisk teori säger att det är specialister, med dåliga alternativ utanför det ursprungliga yrket, som är beroende av efterfrågan i detsamma. Stämmer den förutsägelsen? Och kan vi i så fall uppskatta hur specialiserade, och därmed sårbara, olika arbetstagare är? För att angripa dessa frågor utvecklar jag ett index för yrkesspecialisering som sedan skattas med hjälp av registerdata och maskininlärningsmetoder. Värdet på indexet bestäms, något förenklat, av hur koncentrerade personer med liknande egenskaper är till ett visst yrke. Därefter studerar jag de framtida karriärutfallen för arbetstagare med olika grad av specialisering och som ursprungligen arbetade i rutin- och icke-rutinyrken. Resultaten visar att specialister i rutinyrken upplevde sämre löne- och inkomstutveckling än andra grupper. Det är i linje med de teoretiska prediktionerna och talar för att specialisering – mätt genom mitt index – är en viktig dimension för att förstå vilka arbetstagare som är mest sårbara när efterfrågan på arbetskraft i en viss yrkesgrupp minskar.