Pappamånadernas spridningseffekter på arbetsplatser

I denna studie använder jag registerdata för att undersöka om införandet och ökningen av reserverade månader, ofta kallade pappamånader, i den svenska föräldraförsäkringen gav spridningseffekter på arbetsplatser och därmed bidrog till att pappor ökade sitt uttag av föräldraledighet utöver de reserverade dagarna. Analysen visar inga tecken på positiva spridningseffekter i samband med att 30 dagar reserverades 1995. Däremot ledde ökningen till 60 reserverade dagar år 2002 till en statistiskt säkerställd ökning i uttaget bland pappor som arbetade med en kollega som påverkades av reformen. Effekten uppgår till nästan nio dagar och syns framför allt under barnets två första år, vilket är den period som visat sig ha störst betydelse för en mer jämställd fördelning av föräldraansvar även på längre sikt. Att spridningseffekter saknades efter den första reformen är förenligt med att den gav begränsad information om längre ledighetsperioder – något som är särskilt viktigt i en kontext där de flesta pappor redan tar ut föräldraledighet i någon utsträckning. Sammantaget visar resultaten att samhällskontexten har stor betydelse för vilket genomslag förändringar i föräldraförsäkringen får.