Om datorer i skolan

Inga tydligt förändrade studieresultat med en dator per elev, visar IFAU-forskning.

Högstadieelever som får en egen dator i skolan i når överlag varken bättre eller sämre resultat i matematik, svenska och engelska än andra elever. Däremot finns det en tendens till något förbättrade skolresultat i svenska på mellanstadiet, visar Hall m.fl. i IFAU-rapporterna 2019:29, samt 2021:18.

Rapportförfattarna studerar de många huvudmän och skolor som har valt att ge eleverna tillgång till varsin personlig dator eller surfplatta. Satsningarna brukar kallas ”en elev, en dator” (1:1). Satsningar av detta slag är vanligare bland äldre elever, men andelen mellanstadieelever som fått en dator eller surfplatta från skolan har till exempel ökat från 16 till 49 procent mellan 2012 och 2018, enligt siffror från Skolverket.

Datorerna har en tydligare och mer betydelsefull roll i undervisningen på skolor där eleverna har varsin dator. De används dock på ungefär samma sätt som då datortillgången är mer begränsad – främst för att söka information och skriva texter, men även att göra presentationer och till ljud, musik och film kopplat till skolarbetet.

– Precis som man kan förvänta sig tycks satsningar på att ge elever en egen dator leda till att datorer får en större roll i undervisningen, säger Martin Lundin, en av rapportförfattarna. Lärarna upplever också att det blir lättare att elevanpassa och variera undervisningen. Däremot kan vi inte se att elever på 1:1-skolor upplever att undervisningen är mer varierad eller att studie­motivationen är högre.

Elevernas resultat på nationella prov i engelska och matematik i årskurs 6 och årskurs 9 påverkas i genomsnitt inte av 1:1-satsningar. Det finns dock tendenser till något förbättrade genomsnittliga resultat i svenska i mellanstadiet, även om det finns en viss osäkerhet i dessa analyser. I högstadiet fanns det ingen effekt för provresultatet i svenska. 

Ett tydligt resultat är att mellanstadiebarn till högutbildade får ett något bättre resultat i svenska och engelska när de har egen dator. För barn till föräldrar som har högst gymnasieutbildning är resultaten osäkra. Det är också tydligt att det går sämre på nationella proven i matematik för högstadiebarn som har en egen dator och vars föräldrar har högst gymnasieutbildning. De här barnen har också lägre sannolikhet att börja i ett nationellt program på gymnasiet, och en lägre sannolikhet att gå en studieförberedande gymnasieutbildning. 

–Den här satsningen verkar inte ha någon utjämnande effekt på elevers resultat, utan förstärker snarare skillnaderna mellan barn från olika socioekonomiska förhållanden, noterar Caroline Hall, en annan av författarna. Men så klart kan det  finnas effekter på andra typer av kunskaper än de som fångas på de nationella proven i dessa ämnen.

Elever på skolor som har fått resurstillskott från kommunen för sina 1:1-satsningar lyckas även något bättre än elever på andra skolor.

–Det skulle kunna bero på att skolorna i mindre utsträckning behövt dra in på något annat för att finansiera datorinköpen, säger Caroline Hall.

Undersökningarna är de första stora svenska studierna som fångar hur 1:1 påverkar elevers skolresultat. Information om förekomsten av 1:1 har samlats in från 270 mellanskolor och 161 högstadieskolor med totalt cirka 100 000 elever. Uppgifterna har på elevnivå kopplats till olika nationella register, till exempel resultat på nationella prov. För att studera effekterna av 1:1 jämförs hur studieresultaten utvecklas över tid på skolor som infört 1:1, med motsvarande utveckling på jämförbara skolor utan en 1:1-satsning. Den undersökta perioden är 2008-2020 på mellanstadiet och 2008-2016 på högstadiet.

I rapporten används även ett enkätmaterial från Skolverket (”Attityder till skolan”) med ett riksrepresentativt urval av elever i årskurs 4–6 från åren 2012, 2015 och 2018, som innehåller frågor om elevernas skolgång samt om de fått eller fått låna en personlig dator.