Optimal beskattning av mark och byggnader

Debatten om fastighetsskatt i Sverige återkommer med jämna mellanrum. Hur ska bostäder beskattas när hushållen skiljer sig åt i såväl arbetsinkomst som markägande? Genom en teoretisk modell analyseras beskattningen av mark, byggnader och underhåll inom ett enhetligt ramverk.

Markskatt som huvudsakligt skäl för fastighetsbeskattning

När det saknas praktiska eller politiska begränsningar för markbeskattningens storlek, är den samhällsekonomiskt optimala lösningen att beskatta mark med en högre skattesats än byggnader. Detta motiveras av att markens värde till stor del utgörs av markränta, ett värde som i hög grad formas av markens läge. Byggnader bör å andra sidan huvudsakligen beskattas som ett komplement till mark, men även för att fler byggnader genererar ett ökat behov av underhåll och hushållsnära tjänster, vilket har en negativ samvariation med arbetsutbudet.

Om höga markskatter inte är praktiskt eller politiskt genomförbara, bör mark och byggnader beskattas med samma skattesats. Så fungerar i praktiken dagens svenska system, som inte differentierar skatten på byggnads- och markvärde.

-En generell teoretisk slutsats är att det finns starkare skäl att beskatta mark än byggnader, och att underhåll som köps på marknaden i allmänhet bör uppmuntras genom skattesystemet. Detta gynnar både ekonomisk effektivitet och fördelning, säger Spencer Bastani, huvudförfattare och forskare vid IFAU.

Inkomstskattens påverkan på hushållens underhåll

I modellen motiverar inkomst- och konsumtionsskatter hushåll att ägna mer tid åt eget underhåll av bostaden och hushållsnära tjänster. För att motverka detta ”gör-det-själv-skifte” kan statliga subventioner för marknadsköpt underhåll vara fördelaktiga, då det leder till ökad specialisering och fler arbetade timmar.

Metod

Studien bygger på ett så kallat Mirrleesianskt ramverk, en etablerad modell inom optimal beskattning där individer skiljer sig i egenskaper som staten inte kan observera direkt, till exempel arbetsproduktivitet. Forskarna använder den teoretiska modellen och numeriska simuleringar för att analysera två scenarier. Det första är ett med fullt flexibla, icke-linjära skatteinstrument, och det andra är ett där bostadsskatterna är proportionella men arbetsinkomstbeskattningen tillåts vara progressiv.