Sverige har en lång tradition av ambitiös aktiv arbetsmarknadspolitik med arbetsförmedling och många olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Politikens mål är att skapa en varaktigt högre sysselsättning och lägre arbetslöshet. När vi utvärderar arbetsmarknadspolitiken står därför dess effekter på arbetslöshet och sysselsättning i centrum. 

Utvärderingarna är av två typer: dels studerar vi programmens effekter för deltagarna (individeffekter), dels effekter som kan uppstå för andra än deltagarna (makroeffekter).

Deltagareffekter

Utvärderingar av individeffekter handlar om att jämföra programdeltagande med icke-deltagande för att därigenom sluta sig till vilka effekter program har. Forskaren kan t.ex. jämföra hur snabbt individerna i respektive grupp blir sysselsatta, andelen socialbidragstagare i respektive grupp eller gruppernas årsinkomster under de år som följer.

Makroeffekter

Arbetsmarknadspolitiken har också ett stort antal tänkbara effekter på andra än deltagarna. Makroutvärderingarna studerar vilken effekt programmen har på:

• matchningen mellan lediga platser och arbetssökande
• direkt undanträngning (att programdeltagare får jobb som annars skulle ha varit ordinarie anställningar)
• lönebildningen
• arbetskraftsdeltagandet
• den totala arbetslösheten via alla de ovan nämnda kanalerna