Arbetsmarknadspolitiska åtgärder inriktade mot ungdomar – ungdomsprogram – var vanligare i Sverige i mitten på 1990-talet, än i andra europeiska länder. De svenska programmen omfattade också större grupper och var i högre utsträckning inriktade på arbetspraktik än utbildning. Detta framgår av en IFAU-studie där före detta gymnasielever i fem europeiska länder följs upp ett år efter skolan.

En ny rapport från IFAU visar att drygt 80 % av de som avslutat en Kvalificerad yrkesutbildning (KY) har en anställning eller startat ett eget företag. Det är studerande i åldrarna 25 år och uppåt som främst etablerat sig på arbetsmarknaden. Fördelat på utbildningsinriktning visar uppföljningen att det framförallt är de som utbildats inom ekonomi, tillverkning, transport och IT som har ett arbete. Samtidigt visar uppföljningen att drygt 8 % går vidare till universitet samt att 10 % fortfarande är arbetssökande.

En ny IFAU-rapport visar hur statistisk analys kan användas för att varje arbetssökande ska finna det arbetsmarknadspolitiska program som med störst sannolikhet leder till jobb. I en tillämpning på schweiziska arbetssökande år 1998 visas att metoden hade kunnat höja andelen med jobb 12 månader efter programstart från 50 till 58 procent. Metoden hade dessutom troligtvis medfört sänkta kostnader.

Traditionell nationalekonomisk teori har svårt att förklara förekomsten av arbetslöshet. Så kallade sökmodeller tar hänsyn till att det tar tid att hitta ett nytt jobb, bland annat beroende på människors sökintensitet och tillgången på arbete. Modellerna ger därigenom större kunskap om arbetslöshetens orsaker samt effekter av arbetsmarknadspolitiska program. I en ny IFAU-rapport sammanställs empiriska studier av sökmodeller, baserade på information om människors arbetslöshetstid, anställningstid och lön.

James Heckman och Xuesong Li analyserar i IFAU-rapporten ”Selection bias, comparative advantage and heterogeneous returns to education: Evidence from China in 2000” hur stor inkomstökning en högre utbildning ger i Kina. De visar att två vanligt förekommande metoder att beräkna hur mycket högre inkomst man får av en fyraårig universitetsutbildning jämfört med en gymnasieutbildning (den sk inkomsteffekten) leder till mycket olika resultat – 29 respektive 56 procent. Båda beräkningarna visas dock vara behäftade med systematiska fel och författarna förordar en ny metod som undviker dessa. Den nya metoden resulterar i en beräknad effekt på 43 procent för högre utbildning.