Forskningsområden
  •  
Visa Ämnen

Meddelande 2016-06-30 Senarelagd pensionering varken bra eller dålig för hälsan

Att senarelägga pensioneringen varken ökar eller minskar risken för att behöva vård senare i livet eller risken att dö i förtid. Det visar en ny rapport från IFAU, skriven av Johannes Hagen vid Uppsala universitet.

År 2000 höjdes pensionsåldern inom kommun- och landstingssektorn från 63 år till 65 år. Rapportförfattaren undersöker hur det påverkade pensionsålder och hälsa hos kvinnor, framför allt inom den kvinnodominerade sektorn vård och omsorg. Han finner att gruppen i genomsnitt gick i pension 4,5 månader senare.

– Det är ett förväntat resultat, säger Johannes Hagen. Tidigare forskning har visat att den faktiska pensionsåldern ökar med ungefär 20–50 procent av höjningen av den formella pensionsåldern.

De som gick i pension senare på grund av den höjda pensionsåldern hade varken sämre eller bättre hälsa senare i livet än de som inte påverkades av reformen.

– Resultaten visar att några månaders ytterligare arbete troligtvis inte har några större effekter på hälsan under de närmaste åren efter pensioneringen, säger Johannes Hagen.

Bakgrund och generaliserbarhet

Många länder höjer pensionsåldern för att dämpa samhällets kostnad med en åldrande befolkning. Ett längre arbetsliv antas leda till mindre utgifter och högre skatteintäkter. Men ett längre arbetsliv skulle också kunna leda till ökade hälso- och sjukvårdskostnader om senarelagd pensionering försämrar hälsan. Flera studier har också visat att en sänkt pensionsålder gynnar hälsan.  

– Min studie visar att det kan vara problematiskt att använda dessa resultat för att säga något om hur en eventuell höjning av pensionsåldern skulle påverka hälsan. Om resultaten för offentliganställda kvinnor kan generaliseras till andra yrkesgrupper visar min forskning att en viss höjning av den normala pensionsåldern inte skulle leda till ökade kost­nader för hälso- och sjukvården, avslutar Johannes Hagen.

Metod och data

Rapportförfattaren studerar kvinnor födda mellan 1935–1942 som vid 61 års ålder arbetade inom någon av de yrkesgrupper inom kommun- och landstings­sektorn som före år 2000 tilläts ta ut full pension vid 63 års ålder. Rapport­författaren mäter effekten av senarelagd pensionering genom att jämföra sjukhusinläggningar, läkemedelsutskrivningar och dödlighet hos lika gamla kommun- och landstingsanställda som fick en höjd pensionsålder, dels med lika gamla kommun- och landstingsanställda som inte fick det, dels med kvinnor inom privat sektor med samma födelseår.

Kontaktinformation

IFAU Rapport 2016:12 är skriven av Johannes Hagen vid Nationalekonomiska institutionen på Uppsala universitet. För mer information kontakta honom på johannes.hagen@nek.uu.se alternativt telefon 070-553 98 51.

Läs mer


Publicerad av:

Monica Fällgren

Publicerad:

2016-06-30