A-kasseregler påverkar regional arbetslöshet

Ersättningstaket i den inkomstrelaterade arbetslöshetsförsäkringen (idag 680 kronor per dag) gör att alla inte får 80 procent av inkomsten i ersättning om de förlorar jobbet. Eftersom individer som bor i glesbygdslän i genomsnitt har en lägre inkomst får en större andel 80 procent av inkomsten, medan det omvända gäller i storstadslän. Denna regionala variation används för att skatta a-kassans effekt på arbetslösheten (öppet arbetslösa och i program) på länsnivå 1974–2002.

Vad händer om man höjer ersättningskvoten och tar bort taket?

I rapporten görs två hypotetiska förändringar av a-kassereglerna. Först höjs ersättningskvoten från 80 till 85 procent, vilket gör att arbetslösheten ökar från 6,8 till 8,3 procent. Arbetslösheten ökar mer i regioner där den var hög till att börja med (t.ex. i glesbygdslän). Om ersättningstaket tas bort, och alla får 80 procent av tidigare inkomst, blir a-kassan generösare och därför ökar arbetslösheten. Arbetslöshetsökningen blir särskilt stor i regioner där arbetslösheten i utgångsläget var låg; med andra ord minskar spridningen i arbetslöshet mellan regioner.

Både sökaktivitet och lönebildningseffekter räknas in

Flera studier finner att individers arbetslöshetstider förlängs av en höjd a-kassa, vilket brukar förklaras av mindre aktivt jobbsökande. En generösare ersättning gör också att lönerna stiger snabbare än vad de annars skulle ha gjort. Totaleffekten på arbetslösheten borde därför vara större än vad som skattas i studier på individdata. Resultaten i rapporten är i linje med detta resonemang.

Bakgrund

För att skatta effekten av arbetslöshetsersättningen på regional arbetslöshet utnyttjas förändringar i ersättningstaket. Sådana förändringar har olika effekter i olika regioner eftersom andelen som förväntas slå i ersättningstaket varierar över regioner.