Arbetsmarknadspolitik för arbetslösa mottagare av försörjningsstöd

I en rapport från IFAU diskuteras arbetsmarknadspolitik som riktas till arbetslösa mottagare av försörjningsstöd.

Publicerades: 07 september 2018

Författare: Martin Lundin, Och

Det kommunala försörjningsstödet är det yttersta ekonomiska skyddsnätet för invånare i Sverige. Ungefär hälften av dem som får försörjningsstöd får det på grund av arbetsmarknadsskäl, de är arbetslösa på hel- eller deltid.

Begränsade effekter av kommunala program

Både Arbetsförmedlingen och kommunerna anordnar insatser för att mottagarna ska komma närmare arbetsmarknaden. Den generella forskningen om effekter av statliga arbetsmarknadspolitiska program pekar på att de har minst lika goda effekter bland personer med en svag ställning på arbetsmarknaden som bland andra grupper av arbetssökande. Studier från Danmark och Norge visar att program särskilt riktade mot dem som får försörjningsstöd kan vara effektiva. Olika anställningssubventioner tycks exempelvis fungera bra. De fåtal svenska effektutvärderingar som analyserat mottagare av försörjningsstöd som deltagit i kommunala insatser tyder på att insatserna inte hjälper alls, eller bara lite. Effekterna är svaga eller obefintliga. Hur det går för dem i målgruppen som deltar i Arbetsförmedlingens program har nästan inte studerats alls.

– En generell bild är att vi inte vet så mycket om vilka insatser försörjningsstödsmottagarna tar del av eller hur det går för dem senare. Det saknas framförallt systematiskt sammanställda data, säger Martin Lundin som är rapportförfattare. Det gör att det finns en risk för att personer i målgruppen inte får den hjälp de behöver. Om det inte går att följa upp och utvärdera är det dessutom ett problem att samhället inte vet om de pengar som används kunde ha använts på ett effektivare sätt.

Vem ska ha ansvar för gruppen?

I rapporten diskuteras också ersättningen till de arbetssökande mottagarna av försörjningsstöd, samt ansvarsfördelningen och samspelet mellan Arbetsförmedling och kommun.

– Det här är svåra men viktiga frågor, menar Martin Lundin. Olika lösningar har olika för- och nackdelar. Det är inte givet att den lösning som vi har idag, där kommuner tar ett stort ansvar, är optimal. Ett problem är att det inte finns någon tydlig och enhetlig tanke om när Arbetsförmedlingen respektive kommunerna bör ha ansvaret för de insatser som en försörjningsstödsmottagare deltar i.

Bakgrund

Försörjningsstödet utgör huvuddel av det ekonomiska biståndet (tidigare benämnt socialbidrag). År 2016 betalade kommunerna ut 10,5 miljarder kronor i ekonomiskt bistånd till drygt 220 000 hushåll. Sedan 1998 har kommunerna rätt att ställa krav på arbetsslösa mottagare av försörjningsstöd att delta i kommunala aktiveringsinsatser. Detta har lett till en omfattande kommunal arbetsmarknadspolitik parallellt med den statliga. År 2015 anordnade 273 av landets 290 kommuner arbetsmarknadsprogram, för totalt minst 83 000 personer.

IFAU-rapporten är en bearbetad version av ett bokkapitel i antologin Framtidens arbetsförmedling utgiven av Fores, Stockholm i juni 2018 med Andreas Bergström och Lars Calmfors som redaktörer.

Kontakt

IFAU-rapport 2018:12, ”Arbetsmarknadspolitik för arbetslösa mottagare av försörjningsstöd” är skriven av Martin Lundin som är verksam vid IFAU. För mer information kontakta författaren på martin.lundin@ifau.uu.se eller 018–471 60 59.