Den formella pensionsåldern har stor betydelse för när äldre lämnar arbetslivet

År 1976 sänktes den normala pensionsåldern i det allmänna pensionssystemet från 67 till 65 år. Sänkningen ledde till att sysselsättningen minskade kraftigt. Bland 66-åringar minskade sysselsättningen med 17 procentenheter, vilket motsvarar nästan en halvering jämfört med före reformen.

Rapportförfattarens beräkningar pekar på att beteenden och normer kring pensionsåldern förklarar en stor del av sysselsättningsminskningen.

– Många hade redan tjänstepensioner som gjorde det möjligt att gå i pension vid 65 år. Ändå fick reformen stora effekter på sysselsättningen. Den så kallade normala pensionsåldern i det allmänna systemet har stor betydelse för när äldre väljer att lämna, säger Henning Ottmer, rapportförfattare vid IFAU.

Betydelsen av arbetsgivarnas agerande och pensionens storlek

Rapporten jämför grupper med olika tjänstepensionsavtal för att också undersöka vilken roll arbetsgivarnas agerande och pensionens storlek spelade.

För arbetare i privat sektor sammanföll reformen med förändringar i tjänstepensionsavtalet som gjorde 65 år till en tydligare gräns för när anställningen upphörde. Det handlade alltså inte bara om individers val, utan också om arbetsgivarnas möjlighet att avsluta anställningar.

För privatanställda innebar reformen att pensionsutbetalningarna blev högre, eftersom deras tjänstepension betalades ut ovanpå den allmänna pensionen. För offentliganställda räknades tjänstepensionen istället av mot den allmänna pensionen, vilket gjorde att deras samlade pensionsutbetalningar i stort sett var oförändrade.

Sysselsättningen minskade mer bland privatanställda än bland offentlig­anställda, men båda gruppernas sysselsättning minskade.

– Hur mycket man fick i pension hade betydelse för när människor lämnade arbetslivet. Men pensionsåldrar har även ett stort signalvärde. När en ålder pekas ut som den normala tidpunkten för pensionering kan det ge en direkt påverkan på både människors egna beslut och arbetsgivares förväntningar, konstaterar Henning Ottmer.

Så gjordes studien

Studien bygger på administrativa registerdata för hela den svenska befolkningen. Rapportförfattaren jämför sysselsättningen före och efter reformen för olika åldersgrupper. Huvudjämförelsen görs mellan 1975 och 1977, eftersom reformåret 1976 var ett övergångsår. I analysen används 55-åringar som jämförelsegrupp. De befann sig längre från pensionsåldern och påverkades därför mindre direkt av reformen.